Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 ANGÅENDE HERTIG FREDRIKS SKULDER |1778]
Hertig Fredrik, som ock var i trångmål om penningar,
uppväckte ständernes omtanka. Ridderskapet och adeln
ville ock åtaga sig en bevillning, att betala hans skuld;
men Konungen, som var med denne broder brouillerad tor
sin fru moders skull, hvilken hertigen var mycket tillgifven,
satte sig häremot och förmådde att de andra stånden ej
upptogo ridderskapet och adelns proposition; försäkrande
sin broder, att han ville efter riksdagen sjelf draga försorg
om dess gälds betalning med mera, hvilket dock sedan
blef utan verkställighet. Det väcktes ock på Riddarhuset
den fråga, om icke prjnsessan Sophia Albertina borde, vid
detta tillfälle, ihågkommas med någon föräring af Riksens
ständer. Denna åtrå att visa sin tillgifvenhet för
Konungafamiljen var en naturlig påföljd af de tre ståndens
obetänksamma och emot regeringslagens rätta förstånd
stridande steg, att föreslå penninge-gratification till hertig Carl,
hvartill 1772 års regeringsform ingen anledning gifver,
utan tvertom är hela riksconstitutionens syftemål derhän
stäld, att sätta Konungafamiljen uti konungamaktens
de-pendance, till förekommande af de oredor Riket måst
vidkännas under Wasa-ättens regemente.
Jag gjorde ock vid första propositionen af de andra
stånden, i början af riksdagen, den påminnelse, att utan
Konungens tillstånd egde Rikets ständer ingen makt att
något bevilja till kronprinsen eller hertigen af
Södermanland; hvilket ock verkade, att Riksens ständer, genom
deputerade, begärde dertill H. M:ts tillstånd, som dem af
Konungen beviljadt blef. Men detta blef af K. M:t uttydt
såsom en ogenhet af mig emot Konungafamiljen. Hertig
Carl misstyckte det, som ock naturligt vara kunde och
Konungens svaghet styrkte honom härutinnan, tvert emot
lagens esprit och sitt eget samt dess efterkommandes
intresse. Det behöfdes intet mycken skarp insigt att finna,
huru många bekymmer i Riket kunde uppväxa om
Konungars bröder eller anförvandter vore tillstadt att handla om
penninge-understöd directe med Riksens ständer.
Ändteligen förenade sig bevillningsutskottet, att till
Riksens ständers plena föreslå följande summor, till
fullgörande af deras remisser i detta ämne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
