Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändteligen förenade sig presteståndet uti ett
betänkande, det biskop Celsius författat; deri de protesterade
och med många skäl afrådde en så vidsträckt
religions-öfning i Sverige; men de tre respectiva stånden hade redan
härtill samtyckt; riksdagens slut var för handen och ingen
ville i sista stunden upprifva en strid, hvars påföljder
torde hafva medfört mer betänklighet än sjelfva saken.
I hvad afseende Kongl. Maj:t så enträget påyrkade
denna sak, är svårt att utröna, då det intet kunde undfalla,
att Riksens ständers samtycke icke skedde med
öfverty-gelse om nyttan. Många trodde att stora ämnen lågo
härunder förborgade; men troligast var, att riksrådet Carl
Scheffers outtröttliga smak för nyheter och de moderna
philosophernes omdömen i Paris voro de förnämsta
drif-fjedrar, jemte Konungens tanka, att bereda sig vägen till
svenska lithurgiens eller kyrkoceremoniernas förändring.
Ledsen var Konungen vid riksdagen och lika ledsna
voro Riksens ständer; begge önskade dess slut. Konungen
hade nu mer intet nytt tidsfördrif med ständerna att,
företaga och ingen tner makt och penningar dem att aftvinga.
H, M. började dessutom att misstro ständernas, sinnelag
och fruktade deras missnöje. Ständerna hade haft tillfälle
att se sig mätta på illuminationer, skådespel och en yppig
hoflefnad och fruktade, att, genom en längre sammanvaro,
deras i lagen förvarade rättigheter skulle än ytterligare
angripas och nya försök att öka utlagor och bevillningar
dem kunde öfverfalla, dem de ej kände sig ega mod och
ståndaktighet att emotstå.
Riksdagen slöts den 26 Januari uti en helt annan
sinnesstämning än den börjades. Konungen och dess familj
trodde sig ej hafva fått nog, och ständerna förmente sig
hafva gifvit för mycket. Men hvad Konungen hade vunnit,
genom någon myndighetsinskränkning och i
penningebevill-ning, hade^han hos ständerna förlotat i kärlek, förtroende
och högaktning.
Uti riksdagskallelsen säger Konungen, att han af
ständerna inga bevillningar begär; med ett ord, att i intet
annat afseende de kallades, än att deltaga i glädjen öfver
en tillkommande thronföljare och blifva underrättade om*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
