- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
145

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppgjort för sig klokt genomtänkt plau, samt utan hvarken
system eller ordning i utförandet. Försnillningarne voro
betydliga och oersättliga; brännerierna uppförda i största
hast men med stor kostnad, hade ej nödvändig solidité,
och började delvis falla i ruiner. Brännerierna i Umeå,
Norrköping, Mariestad, Gripsholm och Stockholm hade
brunnit upp; uti de aflägsnaste provinserna voro
magasi-nerna alldeles uppfyllda med bränvin, i brist på afsättning;
och i spanmålsmagasinerna förstördes spanmålen, i brist
på skötsel och tillräckligt utrymme. H. M. talade icke
mer annat än med förargelse om denna förmenta
guld-grufva, och önskade i djupet af sitt hjerta att man måtte
lyckas finna en utväg att i denna affär förena för hans folk,
lindring i dess betryck med intresse för kronans financer;
men planen var illa uppgjord, h vårföre det ock blef svårt
att leda den till ett godt slut. Konungen hade derpå
ut-gifvit 90 tunnor guld, som blifvit upplånade; vidare hade
derpå blifvit förspillda årligen de 12 tunnor guld, som
stän-derne åtagit sig såsom contribution, innan de åtskiljdes år
1772. För öfrigt hade denna utväg att genom
kronobrän-nerierna öka statens inkomster blifvit afskydd af nationen,
så att ingen, undantagande den Kongl. directionen, som
dervid hade ett särskildt intresse, ville befatta sig dermed.
Mensklighet ingaf Konungen slutligen det beslut att
återkalla den sista förordningen, beträffande det stränga straff,
som pålades dem, som i smyg brände bränvin och böterna
derför blefvo nedsatta till hälften, vare sig de skulle
betalas med penningar eller kroppsligen utgöras. Det var den
5:e förändringen, som blifvit gjord rörande detta ämne.
Riksrådet tillrådde Konungen att utsträcka sin
barmhertig-het ännu längre, och förklara att allt det, som blifvit med
våld utpressadt af de olycklige, hvilka öfverträdt
bränvins-bränningsförbudet eller ock deras anförvandter, genom
fi-scalernas bedrägeri eller rofgirighet, och utöfver det
bötesbelopp, som författningen bestämde, skulle dessa bötfålde
återställas; hvaraf uppstodo retroactiv-anspråk, hvarom man
ej gjort sig ett redigt begrepp. Konungen biföll detta,
utan att göra afseende på bränneri-directionens föreställ-

Fersen. His t Skrifter. IV. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free