Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom öfver Haldin, för högmålsbrott. Riksråderne »Höpken,
Hjerne, Stockenström, Herrmansson, Falkenberg och
Wran-gel stadfästade hofrättens utslag; deras pluralitet hade
varit öfvervägande, om ej Konungens 2:ne röster hade flyttat
■öfvervigten i rättvisans vågskäl.
Boktryckaren och bokhandlaren, som fortfarande
qvar-höllos i fängelse, tvärt emot lagens ord, blefvo dömde att
undergå 14 dagars vatten- och brödstraff.
Allmänna rösten höjde sig, utan misskund, mot de
riksråder, hvilka af hat, svaghet eller kryperi hade sålunda
förspillt ett menniskolif. Konungens uppförande var .icke
mindre klandervärdt. Det löfte Konungen afgifvit, med
anledning af Gyllensvahns och landshöfdingen baron
Hamil-tons processer, att aldrig mer blanda sig i lagskipningen,
utom för att utofva sin skönaste rättighet att gifva nåd —
hade blifvit våldfördt och hvarje tänkande undersåte
darrade öfver följderna af detta konungsliga inflytande, på den
högsta domaremaktens förhandlingar. Man sade med skäl,
hvar är vår frihet, hvar är vår säkerhet, när lagarnes
skydds-mur är nedbruten; med hvad rätt kan domrarne leka med
våra hufvuden för att behaga Konungen, eller under sken
af ratio status; och är det rätt att medborgerliga domare,
tillsatte ätt i sista instans döma, rådsherrar, ensamt
öfver-vaka den allmänna säkerheten, uttala en dödsdom,
påtagligen orättvis, endast på den mundtliga garantien af
Konungen att gifva nåd! man måste darra öfver ett så
ovärdigt maktmissbruk och man delade klandret Konungen och
Rådet emellan.
Haldins öde blef oafgjordt tills den 18 Maj.
Konungen gjorde då bröllop åt fröken Rosen, som gifte sig med
baron Ruuth. Haldin, som umgicks mycket i Rosens familj,
författade i fängelset ett skaldestycke, deri han liknade
fröken Rosen vid en vestal. Det var ett bruk i Rom att
när en vestal mötte en brottslig, blef denne frikänd. Han
gjorde deraf en tillämpning på sin egen belägenhet; utan
att erkänna sig brottslig, hade han ansetts vara det,
emedan han påstått att sant är sant och snö är hvit m. m. d.
Fröken Rosen gjorde bruk af detta skaldestycke hos
Konungen, för att utbedja sig Haldins benådning och H. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
