- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
165

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

holms län föreställde, huru bönderna snart skulle ruineras

i ’ 1

genom hoffolkets hastiga resor, hvilka ostraffadt roade sig
med att köra ihjäl skjutshästar. Telge stads borgare, som
vid årets början ställde 80 skjutshästar, kunde nu ej
prestera flera än 40; den andra hälften af hästar hade störtat.
På samma sätt förhöll det sig i Fittja, der gästgifvaren
hade förlorat under Juli månad, genom skjutsning, 9 hästar
af de 16 han egde, och som han var tvungen hafva såsom
hållhästar, utom böndernes stora mängd reservhästar.
Konungen var och förblef döf för alla föreställningar, och ville
aldrig hejda detta resandes omåttliga framfardande.
Konungen och hela den Kongl. familjen hade ingen
barmhertig-het i detta hänseende; man skröt, såsom öfver en glorieuse
bedrift, att man på 3 timmar färdats 7 mil, på bekostnad
af den ^rme jordbrukaren, hvilken i det han mistade sin
häst, förlorade möjligheten att odla sin jord, och till följe
deraf ej kunde vinna några inkomster att betala sina
krono-utskylder och lifnära sin familj.

Man kunde ej utan smärta höra de arma bönderne
beklaga sig. Hvad som i detta afseende hände mig i
Läg– gesta år 1777 skall aldrig utplånas ur mitt minne. Jag
träffade på gästgifvaregården en medelålders bonde, som
satt i ett hörn af rummet nära eldstaden och gret i all
tysthet. Han hade ett ärligt utseende och sorgen var målad
i hans anletsdrag. Jag frågade honom om orsaken dertill.
Se här hvad han sade mig: »Ack kära herre! jag är
olycklig nog att vara kronobonde 2 mil härifrån, på ett hälft
* hemman.’ Min bästa egendom var 2:ne goda, unga hästar,
dem jag nyss dyrt köpt. Båda hafva blifvit ihjälkörda i
Gripsholms- och Kungsskjuts. Jag har flera resor blifvit
pliktfall d för bristande skjutsfårder. Huru skall jag bruka
mitt usla hemman utan öken? Huru skall jag bortföra af
rad till kronomagasiner och förtjena de öfriga, beljof till
sommarskatt och soldat? Jag hotas med utpantning af
kläder och gryta; hustru och barn gå hemma utan ved, jag
kan dem nu intet lass utur skogen föra. Gud nåde dem
och mig! Konungen måste intet veta huru oss likar; intet
kunde han och hans hof glädjas om han det visste. Ar
jag så olyckligt till verlden kommen, att under fredslugnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free