- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
186

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter inflyttningen till staden syntes Konungen mer
sysselsatt än hittills med sitt brouillerie med sin moder,
och vidtog några åtgärder för att undersöka
Enkedrottnin-gens dispositioner för en förlikning. Grefvinnan Bjelke
användes dertill; men Enkedrottningen syntes mindre
benägen än någonsin att vilja ingå derpå. Hon ville ej höra
talas derom, såvida Konungen ej gjorde henne en
offentlig reparation, det vill säga att han, i Rådets och äfven de
fremmande ministrarnes närvaro, tillstod att han haft orätt
emot henne. Denna fordran var å ena sidan likaså
orimlig, som det å den andra varit opassande och äfven farligt
att antaga densamma. Kort derefter förändrade
Enkedrottningen sin mening härom och fordrade, i stället för en
offentlig declaration, en ursägtande skrifvelse och
uppoffringen af en eller två personer, hvilka af henne skulle utpekas,
såsom upphof till hela denna obehagliga tvist och hvilka
borde falla i onåd. Man förmodade att hon ville dermed
hemsöka riksrådet Ulrik Scheflfer och stallmästaren Munck,
Konungens gunstling, åtminstone efter utseendet *).

Konungen förtrodde mig alla dessa historier, äfvensom
den önskan han hyste att försona sig med sin moder. Han
påstod sig ej kunnat sofva och att han ej kunde öfvervinna
den oro, som denna aflfair förorsakade honom. Vare sig
af tillgifvenhet eller vana, men lian sade sig känna en
tomhet i sin själ och en förebrående röst inom sig; att denna
affär satt honom med hvar dag mer och mer i förlägenhet,
som ökades i den mån kronprinsen blef äldre och hans
själsförmögenlieter utvecklades. Hvad sJcall jag svara
honom, rörande eh farmor, som ej velat erkänna honom?
hvad kan icke hända, om jag lade mig att dö före min
moder? denna sista fråga var väl den förnämsta anledningen
till Konungens oro; den barnsliga känslosamheten var ej
framställd för annat än att pryda detta samtal.

Jag erinrade Konungen hvad jag hade förutsagt honom
i detta hänseende, i grefve Gyldenstolpes närvaro i Mars
månad 1778. H. M. erkände sin hastighet, men återkom

’) Se härom i utdrag ur Ehrensvärds journal; uti bilagan N:o XLVI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free