Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frimurarne stå på hufvudet och gå på händerna i deras
loger, om de önskade det, men att han ej tillät det på
allmänna gator och torg.
När Påsken nalkades, den vanliga tiden för hofvets
nattvardsgång, upptog Konungen ånyo idéen om sin
åter-försoning med Enkedrottningen. Konungen förklarade sin
öfverhofpredikant Troil, att han ej kunde bestämma dagen
för sin communion, emedan hans samvete ej tillät honom
mottaga nådemedlen vid altarets fot, med ett oförsonligt
hjerta. H.% M. beklagade sig öfver sin moders hårdhet,
hvars oböjliga sinne syntes beslutet att oroa Riket och den
Kongl. familjen. Troil var ej ensam om detta Konungens
förtroende; det blef med H. M:ts goda minne allmänt
bekant, på det att det allmänna hatet skulle falla på hans
moder och tvinga henne till något tillmötesgående, för att
åstadkomma en försoning. Konungens afsigt var ingalunda
att förena sin familj, hvarom han föga bekymrade sig; men
han ville förmå sin moder att se kronprinsen och att
bemöta denne med en farmoders ömhet. Konungen trodde
att Enkedrottningens omfamning fattades uti hans sons
le-gitimité.
Enkedrottningen hadq för mycket förstånd och kände
för väl sin sons lynne, för att ej gissa till rätta orsaken,
samt förutsåg, att så snart hon gjort de tillmötesgåendeu
Konungen önskade, med afseende på hans son, skulle han
försumma sin moder och vända henne ryggen. Hon lät
således ej bedraga sig, utan blef ganska lugn vid alla de
propositioner, som meddelades henne, med anledning af
Konungens fredliga dispositioner l).
När denna list blef utan all verkan, lät Konungen kalla
till sig sin moders biktfader och förste hofpredikant
Win-gård, talade uppbyggeligt med honom angående oenigheten
med modren, det qval hans hjerta deröfver kände samt den
uppriktiga önskan han hade att försona sig, hvilket var
så nödigt för hans själs frälsning. H. M. fällde tårar,
såsom bevis på sin ånger och ömhet för modren, hvars
hågkomst ingenting kunde utplåna ur hans själ. Han anmo-
!) Se härom åtskilligt af intresse i utdrag ur baron EhrenSvärds journal 1780,
bilagan N:o XLVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
