- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
248

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248 E. R. HÖPKEN BEGÄR OCH ERHÅLLER 8ITT AFSKED. [l7 8 0]

Scheffer höll sig undan på Tyresö; Ulrik Scheffer begärde
sitt afsked, men fick det ej, och statssekreteraren
Liljen-crants önskade, men tordes intet begära afsked.

Besynnerligt var, att i Konungens conseil fyra dagar
förnöttes, att söka utvägar till regala bränneriernas hjelp
och att aldrig den frågan uppkom, om hela systemet af
regala brännerier var nyttigt eller skadligt; då likvisst flera
års erfarenhet gaf dertill så full anledning, och
statssekreteraren Liljencrantz sjelf tillstod, att om de regala
bränne-rierna aldrig tillkommit, vore, till det lägsta räknadt,
Statskontoret rikare till 1,200,000 rdr än det nu var. Bemälde
statssekreterare kastade all skuld af bränneriplanen och
dess vidriga verkan, på general Wrangel; samma tal förde
ock riksråderne Scheffer. Men sanningen var, att riksrådet
Ulrik Scheffer var upphofsman till denna sak och öppnade
törsta tanken derom år 1772 uti conseillen, och var ännu
den ende, som hemligen soutenerade planen, ehuru han ej
ville bära namnet derför.

Riksrådet Höpken var bland deras antal, som,
degou-terad af tjensten och förtviflande om att der se någon
synnerlig ordning kunna införas och säkerhet vinnas, begärde
sitt afsked. Han framställde till Konungen anhållan derom,
redan i Augusti månad, och skickade den till H. M. i Spaa.
Allt sedan Höpken inkommit sednaste gången i Rådet år
1774, och som Konungen önskade med så mycken ifver,
hade han ej erfarit annat än motgångar och förödmjukelser,
som Scheffrarnes afund eller fiendskap hade beredt honom,
och han ångrade sedan länge att hafva lemnat sin lugna
tillflygtsort på landet, för att återtaga tjenstens
besvärligheter. Hans lynne och ålder hade ej nu mer den böjlighet,
som en ung Konung fordrade, som ej älskade eller
rådfrågade några andra än ungdomen vid hofvet, och som ej
värderade annat af Majestätet än pompen ofch förströelserna.

Innan Konungens afresa till Spaa befann sig Höpken
af olika mening med Konungen, rörande den nya
förklaring beträffande tryckfriheten, som Konungei^lRmliat
genom sin sednaste förordning i detta ämne. flppken
in-lemnade skriftligen sitt votum i Rådet, hvarigenom han
bevisade, att nämnda förklaring syftade att tillintetgöra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free