Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bköt att utnämna nya riksråder. Enligt grundlagen skulle
Rådet vara sammansatt af 16 medlemmar, men det var
Konungen förbehållet att öka deras antal, om H. M. ansåg
detta för tjensten beköfligt.
Den dåliga utgången af bränvinsbränningen,
Konungens dåliga lynne deröfver som förnämligast träffade
general Wrangel; Konungens vägran att bifalla alla de
våldsamma förslag denne general hade framställt, för att
befordra sin landsförderfliga plan, satte ett oöfvervinneligt
hinder i vägen för bans inträde i Rådet, hvilket sedan lång
tid utgjorde hans ifriga önskan och föremålet för hans
åtgöranden, och som sysselsatte denne generals tankar och
tålamod; han trodde sig slutligen kunna forcera Konungen
till denna utnämning, genom att begära blifva befriad från
directionen öfver de regala brännerierna. Konungen tog
honom på orden och biföll hans anhållan om afsked och
gaf honom på samma gång décharge för sin administration
af bränvinsmedlen, hvarför han aldrig aflagt någon
redovisning. Han hade den oförskämdheten, sedan han under
4 eller 5 års tid haft om händer så många millioner, med
förlust för Konungen, att ej derför behöfva göra reda. Det
erfordrades en stor fond af godhet eller svaghet, för att
bifalla en sådan begäran. Directionen öfver denna
beklagliga näring lemnades i statssekreteraren Liljencrants’
händer, jemte tre subalterna biträden, nemligen kammarrådet
Liljenheim, kammarrättsassessor Tavelin och rådmannen i
Stockholm Printzell. Denne sednare var en verksam man,
men af en misstänkt ärlighet, som man utsett för att
ersätta Wrangel. Alla dessa åtgärder syntes emedlertid vara
fruktlösa; kronobrännerierna levererade mycket bränvin i
magasinerna, som ej blef försåldt och Konungen fick ingen
ersättning för sina omkostnader.
Folkets missnöje hade sedan länge ökat deras antal
som skymfade Konungen och styrelsen. Riksrådet var ofta
i förlägenhet deröfver. Det var olägenhet vid att lemna
sådana förbrytelser obestraffade, det hade äfven sina faror
att draga dessa mål under domstols behandling och
offentligt straffa brott, som kunde qvarlemna ledsamma intryck
hos allmänheten emot Konungen och styrelsen. Bland desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
