- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
349

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

madame la Koche och så vidare. Ingen enda plumphet
blef sparad och bortglömd, snarare mera tillagdt, men icke
med Moliéres qvickhet. Rolerna väl uppfyllda; piécerna så
gifna att man undrade huru personer af sådan qvalité så
kunde ingå i passioner och roler. Då Hans Maj:t i sina
yngre år och då han i salig Konungens hof med comediers
spelande roade sig, utvaldes de yppersta tragedier af
Ra-cine, Corneille och Voltaire, dramer och artiga comedier
och att skratta någon opera comique. Man skulle nästan
t icke behöfva någon annan jemförelse emot våra nuvarande
och den tidens seder och tänkesätt än detta, om icke
tusende andra dageliga påminnelser äfven bidraga dertill.
Den tiden hade man tyckt, att aldrig någon prins kunde
emottaga roler, der skällsord och stryk lofvades och utde-’
lades. Emellan begge piécerna inkom baron Cederström,
en af acteurerne, på theatern och gjorde en excuse för sig
och de öfriga af denna nya trupp, såsom nästan alla
debuterande. Excusen var af grefve Oxenstjerna skrifven pä
vers, men blef illa uppläst och ännu sämre declamerad af
denne acteur; en af spectateurerne sade då, med all
allvarsamhet: que Vexcuse etoit pire que Toffense.

Den 12 October. Tisdag. Det berättades med
säkerhet, att stallmästaren Munck fått des lettres de retenue för
sin far. Jag undrade hvad dessa bref ville säga. Man
ex-plicerade mig, att une lettre de retenue gifves åt den
em-betsman, hvilken förvissas om accord efter sin död, ifall
han skulle under tjenstetiden dö. Ett sådant bref är
således en stor nåd, af de mest eftersökta och kan mest
hållas hemligt och minst uppväcka afund. Embetsmannen kan
till sin dödsstund taga sin lön och lemna återstoden till a rf
åt sin familj. Sådana bref skola till flera personer vara
utgifne. Man kan icke nog admirera alla de sätt, som
under en monarkisk regering äro påfunne, att tvinga alla att
till hofvet vända sina begär. Sanna och glittrande
heders-märken; föda och hopp om föda; sysslor med inkomst,
sysslor med namn; andra att vänta, andra till arf, allt äro
lika så angelägna som eftersökta band, som slingra sig
från thronen ända omkring tiggarens krycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free