Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjd; H. M. behöll det och prinsen började af ondska gråta
och gifva alla kännetecken af det häftigaste sinne. En half
timme förled och samma sinne varade, lian tröstade sig
då någon annan talade till honom; men endast H. M.
nalkades honom började samma ondska och samma häftighet.
Jag hade aldrig trott att ett barn kunnat ega sådant minne
och sådan hämdgirighet om jag ej härtill varit åsyna vittne.
H. M. befallde hans gamla kammarfru skaffa ett ris; hon
nekade; tog barnets försvar med all en gummas ohöflighet.
Hon slapp med hårda bannor; men prinsen blef dömd att.
få sin första risbastu. Lifmedicus Dalberg inkallades;
prinsen blef glad då han fick se honom, men då han endast
råkade vända ansigtet till Konuugen börjades åter samma
häftiga sinne. Både H. M. och Dalberg försökte på
hundrade sätt att få honom icke visa humeur emot Konungen,
men det var fåfängt. Dalberg tillstyrkte correctionen. Han
nedknäppte prinsens byxor och H. M. skulle sjelf slå med
riset. Kammarfrun svor; en gammal munskänk, som af en
händelse stod i garderoben, gret, och H. M. sjelf, rörd och
allarmerad, slog mera på Dalbergs hand än på det rätta
stället. Prinsen var lika ond. Dalberg, med sin
allvarsamma och långsamma ton, sade: Nog hade H. K. Höghet k
unnat tåla litet mera. Dalberg behöll prinsen qvar i H. M:ts
rum ända till humeuret var öfvergånget och till dess att
han tålte att H. M. talade vid honom.
H. M. sade att humeuret hos honom skall minskas om
jag rår, men det ser ut, som sådana scener ofta lära få
repeteras. Af detta kan man nästan förutse, att H. M., innan
de förut utsatte tre åren, tager prinsen ifrån fruntimmernas
vård och lemnar den besvärliga äran till en gouverneur,
att continuera dess första uppfostran. .Genom okunnighet
och otidig ömhet kan både dess karaktär och constitution
lika vanvårdas.
Denna händelse utgjorde den dagens nyhet. Hvar och
en lät höra sina uppfostringsidéer; man undrade hvarifrån
så många ouppfostrade fått så många kunskaper. Alla som
ville göra sin cour sade huru lycklig denna événement
vore. Det löjligaste var att se prinsens hofmästarinna fru
v. Stauden niga och tacka H. M. allernådigast, som varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
