Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hai toujours aimé, et que fai été innocente et victime de ces
malheureuses tracasseries ; mais il meurt et toute la terre
me jugera la plus méchante et la plus cruelle des êtres
vivantes. Il est peut-être le seul qui, du fond de son coeur,
sait me rendre justice et connoit la vérité et les impostures.
Jag sökte att calmera Hennes Maj:t så mycket och så
godt jag kunde och sade att jag hoppades att Deras
Majestäter ännu en gång fingo se hvarandra; emedan jag ej
trodde att Konungens tillstånd vore så farligt, som det
berättades; att de af H. M. svit i detta fall säkert skickat
courirer och att vi nu endast hade att rätta oss efter några
particuliera bref.
Nej — sade hon — min kära Ehrensvärd, en olycka
är aldrig ensam. Jag har nu i åtta år lefvat den
bedröf-ligaste tid, men dessa sista åren hafva varit de tyngsta.
Hvar dag ny sorg, och denna måste äfven hända mig, för
att måttet kan bli fullt. Hur skall min lefnad bli, ifall
Konungen dör? intet har han, i sina dispositioner, tänkt
på mig, på annat sätt, än att ännu mera éloignera mig
från min familj.
Hon började då att promenera af och an på golfvet;
sade sedan: Jai pris mon parti; f espère que le bon Dieu
le laisse vivre, au moins un instant, pour que vous puissions
au moins tous les deux mourir amis. Je vais me jeter
entre ses bras. Je veux partir dès demain. Si le bonheur
nous arrive qu’il se rétablisse, qui a été plus heureuse que
moi; s’il meurt, je ne mettrois plus le pied en Suède; je
suis sur les frontières de ma patrie; le Roi, mon frère, ne
refusera pa& à une soeur malheureuse un asyle et un tombeau.
Hon började åter på det häftigaste att gråta; gjorde
tusende planer; skickade efter sina doctorer och fältskärer,
beskref dem Konungens tillstånd så, som hon, pä riksrådet
Ribbings confusa beskrifning, kunnat fatta detsamma. Hvar
och en hade sin tanke och ingen enda af dessa voro
tröstande. Hon ville då genast bortsända sin lifmedicus
Hoffman till Damgarten. — Jag vet — sade hon — att
Kon-ungen har förtroende för Hoffman. Vi berömde hennes
ömhet och hennes omtanka och sade att Hoffman säkert
kommer i alla fall för sent. Är det fara, så är den redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
