Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig likgiltiga derför, och att yi redan npplefvat en tid, då
konungars känslor och uttryck icke lemnade något spår
efter sig i Rådets hjertan, ej heller hos nationen.
Följande dagen, på morgonen, sammankallade
Konungen sin konselj. Grefve Bjelke ursäktade sig med sjukdom
och grefve Ribbing uppsökte grefve Scheffer och anmodade
honom säga Konungen att han (Ribbing) var besluten att
ej mera infinna sig i Rådet, och att han ville begagna
morgonstunden att göra en promenad och följande morgon
bittida afresa till Stockholm. I brist på rådgifvare såg sig
Konungen, tvungen att afsäga konseljen och använda
morgonstunden att promenera till häst, ehuru vädret ej var rätt
tjenligt dertill.
Efter middagsmåltiden lät Konungen inkalla Ribbing i
sin sängkammare, att explicera sig öfver den tvist de haft
den föregående dagen och rörande hvars betänkliga följder
riksrådet Scheffer, likasoip jag, hade framställt sin mening.
Efter något samtalande öfver misstydningar och ^åsigter
sade Konnngen: Eder ’känslighet är riktig, och har intet
misshagat mig; Ni har rätt att begära upprättelse, men Ni
boren ock inse, att i egenskap af Konung kan jag icke
lem na den; Ni känner det värde jag sätter på adel, jag
amer det for en heder att räkna mig tillhöra den, och i
denna min egenskap af adelsman tillbjuder jag Eder
upprättelse med värjan i hand,
Grefve Ribbing var ej förberedd på en så ovanlig
proposition af sin Konung och herre; emedlertid lät en
själsnärvaro, som ej var just vanlig hos honom, finna ett
passande svar, i det han i vördsamma ordalag svarade, att
då H. M. ansett denna fråga vara af den egenskap, att
den borde afgöras med värjan i hand, vore detta ord af
Konungens mun tillräcklig för hans upprättelse. Konungen
gaf honom banden och sade: Lät oss glömma vår
ömsesidiga hetsighet, vi låta oss ofta der af hänföra; men jag
känner rättsinnigheten i edra åsigter, det är mig nog. Låt
oss göra hvarandra rättvisa och vara vänner.
Konungen kallade derefter grefve Bjelke och efter att
hafva föreh&llit denne dess tystnad i konseljen och
upp-brusning sedan han derifrån utkommit, ett beteende föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>