- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Femte delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 3 /
27

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ärendena, riksrådet grefve Ulrik Scheffer fåfängt sökte
af-vända. Vid sjelfva företrädet visade sig likväl orsaken
der-till. Konungen ville nemligen införa en ny etikett och
hade befallt grefve Brahe bibehålla hatten på hufvudet,
oaktadt denne var närvarande endast i egenskap af
vakt-hafvande kapten vid lifdrabanteme. Denna rättighet hade
hittills endast varit medgifven herrar Rikets råd, men ofta
omtvistad, och Rådet var aldrig närvarande vid
ministrar-nes företräden. Detta ceremoniel hade derföre fallit i
glömska. Holländske ministern blef mycket stött öfver denna
nyhet; diplomatiska corpsen tog hans parti och gjorde
väsen. Han hade i sjelfva verket rätt i vissa fall: grefve
Brahe var nemligen ej riksråd, men vakthafvande kapten,
och kunde sålunda vid detta tillfälle ej göra anspråk pä
sin höga rang såsom excellens, som Konungen tilldelat
honom, emedan denna titel ej i och för sig gaf honom någon
företrädesrätt, då samma titel öfverflödade i det öfriga
Europa och isynnerhet i Tyskland, der rektorer
vid’universi-teterna buro densamma, och som den obetydligaste
riksfurste ej skulle vilja bära.

Konungen utryckte med gardena, för att slå läger, på
Ladugårdsgärdet med all den vanliga ceremonien och
pompen. H. M. hvarken spisade eller låg der öfver natten,
utan afreste genast från Gärdet, med hertigen och
hertiginnan af Södermanland, jerate några damer, till
Drottningholm.

Enkedrottningen hade insjuknat i feber på Svartsjö.
Den oro Konungen haft, att hans mor skulle kunnat hafva
någon del i den föregifna komplotten i Calmar, förändrade
sig nu till förhoppning att snart se henne dö. Han
skickade en kammarherre, för att underrätta sig om
Enkedrottningens tillstånd. Kär man anmälde dennes ärende
för Hennes Majestät sade hon, med en försmädlig ton:
Låt honom komma in, att han md se, att jag ännu ej är
ffd nära döden, som min son hoppas.

Emedlertid ålade Konungen hertiginnan af
Södermanland, som var älskad och högaktad inom hela den Kongl.
familjen, äfvensom i hela landet, med undantag utaf sin
egen man — att åtaga sig en negociation för försoning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:06:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/5/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free