- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Femte delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 3 /
38

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemlighet och trodde helt visst att ingen anade det. Denna
dam, begåfvad med dygd och en sann förtjenst, såsom det
äfven för hennes plats erfordrades, torbryllade Konungen,
genom den ringa förvåning hon lät märka, vid detta H.
M:8 meddelande; hon lät likväl Konungen, på ett fint sätt,
förstå, att hon väntat sig något tidigare få emottaga detta
meddelande, än som nu skett, det vill säga samma
ögonblick H. M. ordres skulle i verket ställas. Hon förtjenade
det äfven, genom alla de omsorger hon slösat på detta
barn, hvars naturligen svaga kroppskonstitution hon hade
bildat till en blomstrande helsa, och hvars envisa och
häftiga lynne hon danat till lydnad och tålamod.

Kronprinsen var vid denna tid två år och åtta
månader gammal; han hade ännu behof af fruntimmers händer
för att vårda hans fysiska behof och renligheten af hans
kropp, som män ej halva skicklighet eller äro lämplige
att besörja. Drottningen hade gifvit sig all den möda, som
hennes undergifvenhet för Konungens vilja tillät henne, för
att fördröja ofvan nämnda förändring i prinsens uppfostran;
hon hade dertill användt Konungens stallmästare ’ Munck,
deras gemensamme gunstling och förtrogne; men fåfängt.
Konungens passion för omvexling hänförde honom alltid,
oaktadt allt livad förståndet hade att motsäga,
företrädesvis när fråga var om förändringar.

Sjelfva flyttningsdagen från Ulriksdal, blef prinsen
anförtrodd åt riksrådet Fredrik Sparre. Konungen hade
utnämnt att tjenstgöra hos prinsen öfversten baron Adam
Wachtmeister’), majoren grefve Stackelberg och en
löjtnant vid gardet baron Armfelt, i egenskap af kavaljerer
hos kronprinsen. Återstoden af hans omgifning bestod af
pager och betjenter. Baron Wachtmeisters val var det
lyckligaste; det var en 40 års man af förtjenst, verldsman,
af oförvitliga seder och goda grundsatser. De tvenne
andra kavaljererne voro två unga nybörjare, utan uppfostran *)

*) Friherre Carl Adam Wachtmeister (grefve), född 1740; (anrik 1756;
löjtnant vid lifgardet 1763; kavaljer hos hertig Carl 1770; kapten 1772;
öf-verste för Jemtlands regemente 1776; kavaljer hos kronprinsen 1781; vice
guvernör för kronprinsen 1787; afsked frän alla sina embeten 1789; en
af Rikets herrar 1792; öfverste marskalk hos Enkedrottningen s. å.;
sera-fimerriddare 1794; grefve 1799; död 1820.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:06:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/5/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free