- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Femte delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 3 /
68

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 FRANSKA AMBASSADÖRENS LYNNE OCH EGENSKAPER, [l 782]

Nyårsdagen blef icke högtidlighållen vid hofvet.
Konungen mottog inga nyårsönskningar; men H. M. fann för
godt att låta artilleriet och de öfriga trupperna träda
under vapen, från bittida på morgonen, låta salutera och
bränna mycket krut af glädje öfver ett nytt år.

För att omvexlft sitt lefnadssätt hittade Konungen på
att två eller tre gånger i veckan soupera i staden:
Söndagar hos grefvinnan De Geer, enka efter hofmarskalken
af detta namn; Tisdagar hos mig och min hustru, och
stundom bos grefve Piper, öfverkammarherre hos Drottningen,
eller ock hos öfverståthållaren riksrådet Sparre. Det var
utan allt tvifvel en stor ära för dem, hvilka fingo gifva
dessa soupéer, men ingen hade anledning att deröfver
vara mycket smickrad, emedan motivet för denna gunst
var endast ledsnad och oro, som följde Konungen öfver
allt, samt till en del ett begär att hushålla, som H. M. nu
ville försöka.

Den 20 Januari dog Franska ambassadören grefve
Dusson af blodslag, efter fyra dagars dödskamp. Under
Svenska hofvets nuvarande förhållanden var ingen mera
lämplig än han för denna ambassad; det var en af de mest
milda och fredälskande menniskor; den minst bråkiga; den
hederligaste och umgängsammaste man kunde se. Han
hade intet hufvud för politik, deraf han ingenting förstod;
men derföre var han just den mest lämplige minister vid
Gustaf III:s krångliga hof. Han älskade Konungen och
ambassaden behagade honom. Han blef ej saknad af H.
M. så mycket han förtjenade; saknadens känslor gjorde
aldrig stort intryck på denne Konungs sinne. Den aflidnes
jordiska lemningar blefvo ej här begrafne, men tills vidare
förvarade bredvid fru de Bréteuils stoft uti Antiv^rys
graf-rum å Clara kyrkogård. Det blef många trakasserier i
Franska ambassadhotellet genom Spanska envoyéns grefve
de Guemes mellankomst, som påstod sig vilja förvara
ambassadörens papper och ad interim öfvertaga ambassadens
angelägenheter, såsom representant för ett slägthof;
emedan vid detta tillfälle ingen ministerresident eller
sekreterare tillhörande Franska ambassaden fanns i Stockholm;
chevalier de S:t Croix hade efter ambassadörens återkomst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:06:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/5/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free