Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras penningar, dels i jordegendom, dels utlånte emot 5
till och med 4 procents ränta och derunder. Diskontens
kassa, som ej lemnade mer än 3 procents ränta, var
öfver-fylld af penningar som man der placerade, och dess
cirkulation ökades alla dagar. Detta öfverflöd af penningar,
härledande sig från ett krig mellan sjömakterna och deri
Sverige ej tog någon del, borde upphöra med freden och
Sveriges handel då återtaga sitt vanliga lopp; man kunde
vänta sig att penningetillgångarne skulle afsina.
Sveriges finanser företedde ej vid denna tid någon
angenäm syn, derigenom, att efter 20 års fred hade man ej
kommit derhän, att sätta utgift och inkomst i jemnvigt
med hvarandra; hvarjemte den största massan af landets
skuld var upptagen efter år 1762. Intet bevisar mera
påtagligen en felaktig administration utan system.
Baron Liljencrantz, nedtyngd af assignationer i och för
Konungens utgifter, ansåg oundvikligt att uppsätta ett
de-taljeradt memorial och lägga detsämma under Konungens
ögon, dels för att hejda slöseriet och dels för att
rättfärdiga sig lör alla händelser. Denna åtgärd lyckades mycket
illa. Konungen, utan att ingå i någon detalj, fattade eld,
och nedskref med egen hand ett af de häftigaste svar till
baron Liljencrantz; förebrående honom hans otacksamhet,
hans börd; påminnande honom att han (Konungen) hade
uppdragit honom från ingenting, för att sätta honom i
spetsen för Rikets finanser; att han hade upphöjt honom till
presidentplatsen i statskontoret, till statssekreterare, till
baron samt kommendör af nordstjerneorden; att han ej
gjort detta för att utstå motsägelser och afslag, men för
att vara åtlydd, utan att några hinder skulle sättas för
hans (Konungens) vilja. Man hade aldrig sett någon
uppfatta en affär af denna beskaffenhet mera bakfram, än
Konungen här gjorde. H. M. ansåg här en kassabrist för
en brist på lydnad hos sin finansminister, såsom en
Konungs despotiska vilja skulle hafva den förmågan att göra
något af intet.
Justitieärendena fördes icke heller med mera ordning
än de andra grenarne af riksstyrelsen. H. K. M. blef
som oftast förledd att blanda sig uti process-saker, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
