Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första anledningen till Konungens uppförande var hans
hat till Danmark, en känsla som hans föräldrar ingifvit
honom ända från hans födelse; detta hat blef fruktlöst,
inskränkt och motadt af tvenne grannar sådana som
Ryssland och Preussen. Konungen ville aldrig medgifva, att
det enda sätt att gifva någon stadga åt sina affärer, vore
att liera sig med Danmark, för dessa två makters
ömsesidiga anseende; dessa tvenne riken, förenade genom
intressenas band, skulle hafva bildat en vigtig liga i norden
och i Östersjön, värdig sina egna grannare och Europas
hela uppmärksamhet, eller åtminstone tillräckligt
respektabel för att ej blifva förfördelad. Det är sannt att
Konungen hade att beklaga sig öfver Danmarks uppförande,
uti dess åtgöranden vid traktaten med Ryssland, rörande
successionen till Oldenburg och Delmenhoret, och emot
hvilken traktat Konungen hade protesterat vid kejserliga
hofvet och i Regensburg; men som denna öfverenskommelse
ej på lång tid kunde vinna någon tillämpning och som
Konungen ej kunde reklamera sina rättigheter, förr än efter
den äldre Holsteinska branchens utslocknande, hvare chef,
storfursten i Ryssland, hade 2 söner,’ kunde man, utan att
kompromettera sig, låtsas om ingenting och uppskjuta all
förtrytelse, ända tills den pretenderade successionen skulle
försvaras; men deremot nu inslå en naturlig och politisk
väg, som var att grunda Danmarks och Sveriges säkerhet
på en så politisk säker bas möjligt vore, emot så mäktiga
grannar, som Ryssland och Preussen.
Holländska ministern baron v. Borck reklamerade, i sin
republiks namn, Sveriges bistånd emot Kejsaren, med stöd
af Westphaliska fredstraktaten; men han erhöll ett negativt
svar, i anledning deraf, att dä Flandern ej tillhörde Tyska
förbundet, kunde vilkoren vid freden i Osnabrtlch och
Mönster ej utsträckas till dithörande tvistefrågor, och att
Holland för öfrigt hade sedan år 1648 ingått så många
traktater med Österrike, för hvilkas fullgörande Sveriges
garanti ej blifvit begärd, att Konungen förklarade sig för en
sträng neutralitet i denna affär. Baron von Borck vidtog
åtgärder för att erhålla tillstånd att engagera officerare och
rekrytera manskap i Sverige; men Konungen tillät endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
