- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Sjette delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 4 /
56

(1867-1872) Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin umgängeskrets och vid bordet emot Hessenstein, som ej
afgaf något svar på detta faktum.

Konungen toreslog fursten välja kompromissarier, för
att döma denna sak. Furst Hessenstein antog detta förslag.
Konungen valde hofkansleren grefve Wachtmeister och
baron Ruuth; furst Hessenstein hade svårt att finna några;
fruktan för Konungen afhöll lagkarlarne. Emedlertid
lyckades han erhålla revisionssekreteraren Kinnimund och
kammarrådet Botin.

Man väntade att processen skulle afslutas genom
kom-promissarierne, såsom vanligt är, när man vidtager sådan
utomordentlig åtgärd, för att undvika chikaner och afkorta
rättegången, samt visa sin goda vilja att förlikas — men
■det blef annat af: hofkanslären förklarade att Konungen ej
tillät kompromissarierne att utlåta sig öfver annat än
naturen af fideikommisset Ekolsuud, och detta tribunal
förklarade att detta gods ej kunde anses såsom ett
fideikommiss, utan som en fastighet ärfd efter grefvinnan
Hessenstein. Furst Hessenstein protesterade emot detta utslag^
ehuru fåfängt. Tvistemålet förvisades till vanlig domstol
och passerade genom häradsrätt, lagmansrätt och hofrätt.
Furst Hessenstein förlorade öfver allt, men hvarje domstol
hade så olika åsigter om furstens rättigheter, att domarne,
när de jemfördes med hvarandra, voro motsägande rörande
grunden för utslaget. Det var påtagligt att domrarne
handlade par courtoisie i denna sak. Alla akterna blefvo tryckta
och rättegången slutades ej förr än i Maj månad är 1786.

Furst Hessenstein var ej den förste enskilde, som
förlorade sin sak emot sin Konung; men han kunde ej vänta
sig blifva utsatt för H. M:ts dåliga lynne och missnöje; att
blifva utesluten ur Riksrådet, äfvensoni från H. M:ts
umgänge och dess soupéer, så mycket mindre, som Konungen
ganska väl kände den orättvisa och laglöshet, som furst
Hessensteins förmyndare utöfvat i samråd med Konungen
och Drottningen, Gustaf III:s föräldrar. H. M. var derom
så väl underrättad, att han sade mig, under loppet af
rättegången, att han ej kunde förneka att furst Hessenstein var
ett oskyldigt offer för sina förmyndare samt för
Drottningens och grefve Tessins intriger, och att af den summa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:06:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/6/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free