Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så många exemplar afsändes med en kurir till Finland i
slutet af Mars, att kallelsen kunde publiceras på
predik-stolarne derstädes den 2 April. På samma sätt förhölls
med Vesterbotten och gränsorterna i Sverige och allt detta
utan att Stockholm egde derom någon kunskap,
undantagande franska ambassadören marquis de Pons, den H. M.
muntligen derom underrättade tre dagar innan Rådet bief
tillsagdt.
Lördagen den 1 April sammankallades Rådet in pleno,
då Konungen lät uppläsa riksdagskallelsen for ständerna
att den 1 Maj sammanträda uti Stockholm. Den allmänna
propositionen blef ock uppläst, och ehuru den korta termin
K. M. utsatt var olaglig, gjordes härvid ingen påminnelse.
Riksrådet och riksfursten Hessenstein anmärkte väl, att
krigsbefälet borde vara kalladt bland ständer, enligt både
lag och uråldrig praxis; men sedan H. M. svarat, att han
intet hade att proponera dem och ämnade hålla ett kort
möte med ständerna, blef intet vidare härvid gjordt.
Konungen förklarade ock, att lian liade tagit så kort termin, i
afseende på Sveriges grannar och fiender, hvilka härigenom
afskuros tillfälle att blanda sig i Sveriges domestika
ärenden. Alla mini8trarne voro missnöjde öfver Konungens
deklaration; herr Markoff, rysk minister, besvärade sig
hög-ligen öfver Konungens misstroende och utlät sig uti
konferenserna, att Kejsarinnan ansåg sig med skäl såsom
Konungens och Sveriges vän och i vidrigt fäll kunde han intet
inse, huru Konungens hemliga förhållande med Riksens
ständers sammankallande kunde lägga något hinder emot
Kejsarinnans makt, om hennes fredliga sinnelag medgåfve
att den emot Konungen och kronan Sverige uti någon måtto
nyttja.
Allt sedan riksrådet grefve Creutzä frånfalle, uti
November 1785, voro kansliärendena utan president och
före-styre. Hofkansleren baron Ramel höll hvarje vecka
konferens med utrikes sändebuden, men ad referendum till
Konungen, och H. M. blef mycket besvärad med
kansliärendena. Konungen var bekymrad att uppleta en tjenlig
man till denna vigtiga syssla, sådan som passade efter dess
lynne. H. M. kastade sitt val uppå dess öfverstekammar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
