- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Sjunde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 5 /
119

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stånden anse adelsmän såsom tärande medlemmar uti
samhället och de blifva det, när de upphöra att med vett eller
vapen tjena fosterlandet.

Uppå denna grund blef min första omtanke, uti
Fred-rikshofs fängelse, att afstyra hos mina begge söner deras
beslut att försaka Rikets tjenst; likaledes mina begge
döttrars. Den äldsta, Hedwig Klinckowström, var statsfru hos
Drottningen, den yngre, Sophie Piper, hofmästarinna hos
hertiginnan af Södermanland. Likaledes öfvertalades min
svägerska, hofmästarinna hos H. M. Drottningen, och hennes
begge döttrar, som voro statsfruar hos Drottningen.
Fält-marskalkinnan Meijerfelt, som ock var statsfru, tog sitt
af-sked och afhöll sig från allt umgänge med hofvet.

Den hotande kris, som adeln och Riket öfverhängde,
fordrade mer omtanka om ståndaktighet och motstånd, än
om ro och enslig lefnad.

Sedan Konungen hade under galler och bommar fängslat
dem af adeln, som uti öfverläggningarna på riddarhuset
förde ordet och som, inom grundlagens förskansning,
oförskräckt tolkade lag och sanning, förmenade Konungen att
förvirring, häpenhet och villrådighet skulle leda adeln till
ett tyst och nesligt jakande till allt hvad H. M. täcktes
proponera. Dagen efter den 21 Februari samlades stånden
på rikssalen uti plenum plenorum, uppå Konungens kallelse.
Riddersk/ipet och adeln samlades uti Konungens rum och
följde Konungen, utan ordning, på rikssalen, der ock
landt-marskalken inställde sig och hvarest han, efter slutadt
plenum, begärde en vice landtmarskalk, föregifvande sin ålder
och sjuklighet. Öfvertygad om grefve Lewenhaupts
oduglighet, utnämnde Konungen följande dagen öfverste Liljehorn1)
vid amiralitetet till vice landtmarskalk.

Konungen öppnade pleni-sessionen med ett tal öfver den
tvedrägt, som af ålder upprunnit af regerings- och äresjuke
undersåtares stämplingar och af fremmande hofs hemliga
ingifvelser, som än i denna stund oroade fosterlandet. Till

!) Pehr Liljehorn: född 1729; ingick vid amiralitetet 1743; löjtnant
derstä-des; kaptenlöjtnant 1760; kapten 1770; öfverste; vice landtmarskalk vid

1789 års riksdag; contreamiral och kommendör af svärdsorden s. å.; afsked

1790 för sitt besvnnerliga förhållande i sjöslaget vid Öland den 26 Juli
1789; död 1798.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:07:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/7/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free