Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berättelse om hvad sig tilldragit, vid tillfälle af min fångenskap
på Fredrilcshof,
H. M. sammankallade Riksens ständer uti plenum
ple-norum på rikssalen, den 17 Februari år 1789.
Lanfltmar-skalken grefve Lewenhaupt var icke tillstädes.
Konungens tal var stäldt uti de hårdaste utlåtelser
emot ridderskapet och adeln, dervid intet var glömdt, som
kunde teckna dess onåd emot adelsståndet och reta de tre
respektiva stånden emot adeln, hvilkas afund har i alla
tider dertill varit böjd. Nu upplästes landtmarskalkens
be-svärsskrift till Konungen, emot ridderskapet och adeln, i
synnerhet stäld till mig enskildt, baron Carl De Geer ocb
direktör Claös de Frietzsky. I synnerhet angrep H. M. mig
derefter enskildt, med förebråelser om djerfhet och
tilltagsenhet; att jag hade velat rycka kronan från hans fadera
hufvud och ville ännu taga uti rikstömmarne med dess son
med mera.
Konungens tal var långt, förklenande för adeln och
slöts med en positiv befallning till mig, kammarherren
baron Carl De Geer och direktören de Frietzsky att gå till
landtmarskalken grefve Lewenhaupt och der aflägga vår
nrsägt, samt ledsaga honom till riddarhuset och
landt-marskalksembetets förrättande. Konungen slutade sitt tal
med att öfverlemna till riksdrotsen grefve Wachtmeister
landtmarskalkens klagopunkter emot riddarhussekreteraren
Bungencrona och fiskalen Ihre, med befallning att anställa
aktion emot dem, uti hofrätten; hvarefter jag genast
uppstod, i tanka att vederlägga och förklara de ogrundade
tillmälen, hvarmed ridderskapet och jag (Fersen) voro
belastade. Men H. M. slog med klubban i bordet och
förklarade, att här ej vore rum att afhöra discourser, utan att
genast den befallning H. M. hade gifvit om landtmarskaL
kens satisfaction verkställa. Jag åberopade likvisst både
rättvisa och riksdagsordning; men Konungen föll mig i talet
med samma utlåtelse, att här vore ej rum att tala. Detta
oaktadt fortfor jag, att ingen kunde ohördan dömas och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
