Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl ej ett steg uti Tyskland utan att hafva sin rygg
skyddad; hån intog Stettin, förskansade sig der och inväntade
den förstärkning, som fältmarskalken Horn tillförde honom
från Preussen. Han bemäktigade sig Odern, ingick förbund
med Tyska Rikets protestantiska furstar, tvingade
kurfursten af Brandenburg att förena sig med honom;
bemäktigade sig Elben, Magdeburg och Sachsen, och lärde Europa
krigskonsten och konungen i Preussen konsten att emotstå
Kejsarens och Tyska rikets välde. Hela verlden,
undantagande Sverige har förstått draga fördel af Gustaf Adolphs
visa militärar och politiska grundsatser. x)
Våra dagars svenskar icke mindre ärelystne än under
den store Gustaf Adolph, men oändeligen mer orolige och
mindre egnade för krig, yrka nu af deras soldater samma
bedrifter, utan att gifva dem lika samband, eller bistånd.
Nu öfverskickas en liten här utan krigstukt eller öfning, illa
utrustad, utan krigskassa, utan någon operationsplan och
utan förutgående förberedelse för kriget. Den förbjudes
fordra något bistånd af de så kallade neutrale furstarne,
öfver-lemnande allt åt händelserna och påräknande inga andra
utvägar, för bestridande af krigsomkostnaderna, än
Frankrikes gifmildhet och detta lands ministrars goda
dispositioner. Emellertid är det svenska folket helt förvånadt att ej
se ånyo de minnesvärda dagarne vid Leipzig och Nürnberg.
Regeringen och nationen gemensamt fördömde
genera-lerne, emedan de ej fört arméen i hjertat af konungens i
Preussen stater och försvarat Rom i Carthago. Det är sant
ait Banér, Torstenson och Königsmark fattades den svenska
hären, likasom Oxenstjerna fattades i regeringen.
Carl XII, upptänd af framgångar, girig på ära, utdelade’
en tid riken och kronor; han förde svenskarne till Europas
yttersta gränsor. Den förvånade nationen varseblef ännu
ingenting utom hjeltens lysande tapperhet, utan att märka
fallet och rikets sammanstörtande vid Pultawa, en sorglig
följd af hans hjeltemodiga fel och att han hade försummat
allt samband med fäderneslandet, för att endast följa
Romar-nes pompösa maxim öfver Carthago. *)
*) Se härom riksrådet grefve Ekeblads bref af den 19 Maj 1758; bilagan
N:o XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
