Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rike eller Ryssland. Dessa vackra löften, i förening med
Riksrådets värdighet, hans kredit hos det yngre befälet
jemte nyhetens behag gjorde i första ögonblicket sin verkan,
men den blef af kort varaktighet.
Riksrådet grefve Rosen var försedd med oinskränkt
fullmakt att taga befälet öfver hären om han ansåge det
nödvändigt, och om han funne sin närvaro och befäl
behöf-liga och nyttiga för det allmänna bästa. Han bemäktigade
sig genast högsta befälet, utan att taga den minsta
kännedom om härens tillstånd, ej heller om fiendtliga härens
ställning eller dispositioner, belägenhet eller styrka, och
han öfverlemnade med triumferande min till fältmarskalken
Ungern-Sternberg konungens tacksägelsebref, jemte tillstånd
för honom att återvända till Sverige.
Grefve Rosen var allmänhetens förtroendeman, och till
en del äfven Rådets; hans uppträdande vid hären förrådde
öfverlägsenhet och stödet af Regeringen. Han hade gjort
sig bemärkt genom sitt nit för det allmänna bästa, samt
genom ett methodiskt och outtröttligt arbete uti
expeditionerna, hvilket undanskymde för allmänheten ofruktsamheten
af hans förstånd. En äir af anseende, ett i statens tjenst
hvitnadt hufvud, en studerad förtegenhet i förening med ett
hemlighetsfullt leende samt ett allvarligt och sysselsatt
utseende; en stel och tillgjord gång; ett bord serveradt med
öfverflöd, men utan smak, samt ryktet att, i egenskap af
Konung Carl XII adjutant, hafva burit denne hjeltes stona
handskar och värja — allt detta hade imponerat på en del
af nationen, hvilken trodde sig se i honom Pommerns och
Mecklenburgs befriare, samt svenska vapnens sköld. Han
var ärelysten utan talenter, utan esprit eller kunskaper.
Krigsyrket var honom främmande, ehuru han handlagt det
under den sista store och olycklige svenske konungens
egna ögon. Han hade af högsta befälet endast uppfattat
den del, som rörde sekreterarnes sysselsättning och han
tillbringade sin tid med att corrigera skrifvelser. Han var
ur stånd att leda stora affärer, och bringade endast
långsamhet och oreda i de små, deri han blandade sig af smak
och temperament. Han var misstänksam och misstrogen;
rapportörer hade hos honom fritt tillträde, och han tracas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
