Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att fasta sig vid fördomar syntes nn ögonblicket
inne, då man borde försöka sin lycka. Nationens heder,
aktningen för de svenska vapnen, bibehållandet af Anklams
och Demmin8 garnisoner och preussarnes styrka, som före
föreningen med general Manteuffel ej kunde vara mycket
Öfverläg8en svenskarne, inbjöd till ett försök, hvars
tvifvel-aktiga utgång dock medgaf något mindre försigtighet. Det
är väl sant att en förlorad slagtning hade kunnat medföra
de ledsammaste följder, men händelserna under ett fältslag
äro problematiska, hvaremot skammen och modlösheten
förorsakade af ett återtåg voro gifna inom krigshären
äfven-som inom Sverige, der man ej upphörde att knota öfver
det ofantligt kostsamma underhållet af en krigshär endast
för att tjena till försvaret af Stralsund och ön Rügen, hvars
försvar, oaktadt återtåget, ej var fullt betryggadt.
Svenska armén hade allt att vedervåga, ehuru
beträffande den gemensamma saken och krigets hufvudföremål
intet fördelaktigt kunde af densamma åstadkommas. Den
enda frukten af en seger öfver Preussarne hade varit skydd
för Pommern. Det^hade icke varit görligt att fullfölja
segren längre än till Peene och Trebel. Årstiden, härens
tillstånd, brist i krigskassan, samt af magasinen och lifsmedel
utgjorde allt för stora ’ hinder, oberäknadt de understöd,
som konungen i Preussen kunde tillskicka general Dohna,
och som svenskarne deremot ej kunde påräkna förr än efter
5 till 6 månader.
Krigskonseljen voterade och de flesta röstade för
återtåg. Man grubblade öfver garnisonernas i Anklam och
Demmin öde, förhoppandes att de skulle erhålla dylika
ca-pitulationer, som den i Damgarten föregående året, att
förena sig med hufvudhären, medförande vapen och tross.
Klockan 3 eftermiddagen emottog general
Lantingshau-sen rapport af general Ehrensvärd om fiendens marsch på
Åbtshagen och man hörde i högqvarteret så väl
kanonskotten, som gevärselden från de stridande. De framskjutna
posteringarne vid Steinhagen anmälde samtidigt att de
upptäckt en fiendtlig kolonn på vägen från Frantzburg, som
marscherade mot Steinhagen. General Lantingshausen lät
slå ställning och befallde general Fersen att uppställa fot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
