Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen den tyska delen deraf, råkade i dåligt lynne; det
fanns inga logementer och trupperna stodo ständigt , under
vapen. Der var ingen brist på lifsmedel, men penningar
fattades alldeles. Öfverste Liljeberg capitulerade den 17
Januari med sin garnison, bestående af Calmare och tyska
Spensiska regementena, två kompanier artilleri och några
mindre afdelningar fotfolk ur åtskilliga regementen, hvilka
dragit sig dit tillbaka från Peene, när general Manteuffel
passerade denna flod. Hela garnisonen utgjorde obetydligt
öfver ett tusen man. Alla gjordes till krigsfångar; men
officerarne hade utverkat sig. tillstånd att, på deras
hedersord, få begifva sig till Sverige, tills de kunde utvexlas.
Manskapet fördes, under bevakning, till Stettin1).
PreUssarne, hvilka uti deras uppförande blanda list med ,
chicane, föreslogo öfverste Liljeberg och öfriga svenska
officerare att,, innan de begåfvo sig i väg, underteckna ett
särskildt skriftligt intyg att de voro krigsfångar, hvilket
intyg äfven innehöll att de, på sitt hedersord ville lyda
konungens i Preussen ordres, i fall han funne för godt återkalla
dem i krigsfångenskap. Denna proposition, hvars mening
de intet förstodo, antogs; men auditören vid Calmare
regemente vägrade sin underskrift, förebärande att ingen annan
underskrift vore behöflig än sjelfva capitulationen. Detta
var hans lycka, ty knappast vore de i Demmin fångne
officerarne anlände till sina hem uti Sverige, förr än det
behagade konungen i Preussen att återkalla dem till Stettin,
dit alla nödgades afresa, undantagandes den omnämnde
auditören.
General Kanitz verkställde sitt anfall på Anklam med
icke mindre ifver, och framställde sin uppfordring med icke
mindre öfvermod och hotelser till öfverste-löjtnanten Johan
Sparre, som der förde befälet, bestående garnisonen af
West-götbadals och Kronobergs fot-regementen, jemte en
afdel-ning gröna dragoner och ett artilleri-detachement för
kanonernas betj enande; men grefve Sparre svarade med afslag. Han
bibehöiybrstäderna under några dagar, medelst några fältverk,
som han i och för den skull uppfört. Han utrymde dem i tid
’) Denna capitulation med alla détailler finnes aftryckt uti: Geschichte des
Pr eussisch-seine edischen krieges 1757—1762, Berlin 1858, pag. 55 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
