Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning af Ordene — saaledes som t. E. Kirchhofs af P. A.
Hejbergs „Indtogsvisew —, men derimod et selvstændigt
Digt, der kun ved Aanden, Tonen, Versemaalet og Navnet
minder om Leopolds. Dette viser sig allerede i den første
Linie:
„Hore hvart folkslag mitt gråsliga larm!u
Selvstændigt Værd har Hierias Digt ogsaa derved, at det
indeholder et veltalende Forsvar for den Sag, som Leopold
havde angrebet. Gangen i det lange Digt vil blive klart
af følgende Brudstykker:
„Himmelska magter I Har stortas allt ner,
djupt under gruset af ramlande troner
ren jag i andanom liggande ser
hela nationer.
Mark, till nationer, min låsande van,
råknar jag forst allt hvad hofherre heter,
nåst dessa hoga och lysande mån
deras poeter.
S amlom i stort allt det grymma, som skett
vidt kring i tusende lånder och riken;
det blir ett noll mot de fasor, man sett
i republiken.
Trålar i Rom under frojdfulla rop
mellan de hungriga tigrarna slitna,
och i Vestindien af blodhundars hop
dodligen bitna.
Negrer, langt fr&n deras fådernesland,
gjutande, under det gisseln dem sårar
ånda til benen, på fråmmande strand
blodmångda tårar.
Slafvar i grufvor, for snålhetens gull
domde till lifvets mest rysliga oden,
svarta som klyftornas våggar och mull,
magra som ddden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
