Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärarinna. För henne lärde vi att läsa svenska, och 1806,
då jag fyllt sex och Fredrika ännu icke var fem år gammal,
fingo vi en guvernant, hvilken vi hafva att tacka icke
blott för hvad vi lärt, utan äfven för hennes moderliga
godhet och ömhet mot oss. Denna för oss så dyrbara och
afhållna vän, Sara Eleonora de Frumerie, härstammade från
en fransysk emigrerad familj. Som hon var utan förmögenhet
och hade ägnat sig åt lärarinnekallet, ville hon aflägga
sitt de och kallade sig mamsell Frumerie. Rätt-tänkande,
sanningsfull och gudfruktig lade hon grunden till allt
godt hos oss. Genom sitt behagliga och kloka sätt att
meddela sina kunskaper gjorde hon sina elever icke blott
angelägna att få lära ju mera, desto bättre, men verkligt
roade deraf. Till henne gingo vi med alla våra bekymmer
och hade ett uteslutande förtroende till henne.
Vid den tid, då Fredrika och jag växte upp, var icke samma
förhållande emellan föräldrar och barn, såsom nu. Stränga
föräldrar höra nu till undantagen; den tiden voro de i
allmänhet stränga, och barnen hade för dem mera rädsla,
än kärlek och förtroende. Jag påminner mig ännu, att
mångfaldiga gånger, då föräldrarne varit ute och hemkommo,
vi skyndade, när vi hörde deras röster, att gömma oss
i vår guvernants eller i vår finska sköterskas, gamla
Lenas, rum. De första åren af vårt vistande i Stockholm
under vintrarne voro mina föräldrar mycket ute i verlden
och vi barn sågo dem sällan utom vid bestämda tider på
dagen. Klockan 8 om morgonen skulle vi vara klädda och
komma in att helsa «god morgon» först på min mor, som då
satt i ett mindre förmak vid sitt kaffebord och betraktade
oss noga under vår gång från dörren fram till henne. Hade
vi då gått illa, så måste vi gå tillbaka till dörren och
göra om promenaden fram till min mor, niga och kyssa hennes
hand. Hade då nigningen gått olyckligt, så måste den göras
om. Den stackars lilla Fredrika kunde aldrig gå, stå,
sitta eller niga min mor till lags och hade många svåra
och ledsamma stunder för dessa saker. - Derefter skulle
vi gå att helsa på min fär. Vid den tid vi inkommo i hans
yttre rum, lade alltid betjenten en stor fyrkantig matta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
