Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var oss strängt förbjudet att tala med tjenstefolket, utom med Lena, som åter var förbjuden att någonsin berätta oss något. Uppmuntran till att läsa och lära behöfde vi icke; det var vårt, i synnerhet Fredrikas största nöje. Inom ett par år lärde vi att läsa och tala fransyska språket och togo ur madame de Genlis' theater-piecer: L'ile heureuse, La rosière och Les flacons med flera så långa utanlexor, hvilka vi i scener, der blott två personer uppträda på en gång, deklamerade emot hvarandra, att «Bonne Amie», såsom vi nu kallade mamsell Frumerie, aldrig orkade höra dem till slut. Fredrika kunde ofta hela akten utantill, och Bonne Amie sade mer än en gång: den Fredrika är alldeles odräglig med sina lexor; de taga aldrig slut. Den tredje af min mors principer: att hennes barn skulle äta så litet som möjligt (och hvaraf jag nu senare hört omtalas exempel i två andra familjer från den tiden), hade hon fattat dels af den föreställningen, att om barn få äta mycket, blifva de dumma och tröga att lära, dels af hennes fasa för starka, långa och tjocka fruntimmer. Min mor läste mycket romaner, och jag fruktar att tanken på att få se i sina döttrar fina, zephyrlika romanhjeltinnor föresväfvade hennes fantasi. Nog lyckades det att de blefvo små till växten och icke för starka; men med den föreskrifna dieten kunde det icke blifva annorlunda. Om morgonen klockan 8 fingo vi en liten talrick kall mjölk - jag har aldrig sett så små talrickar - och dertill ett icke stort stycke knäckebröd. Voro vi än aldrig så hungriga, hvilket hvareviga dag inträffade, så vågade vi icke begära något att äta. Ett par gånger hade gamla Lena, på vår begäran, då vi klagade vår nöd för henne, gifvit oss ett stycke bröd; men när min mor fick veta detta, fick Lena så mycket bannor, att hon aldrig tordes göra om den saken. Klockan 2 serverades alltid middagen i min föräldrars hus och det var en lycklig stund för oss hungriga barn. Vi hade då lof att äta oss mätta. Af de 4 à 5 rätter, som, enligt den tidens bruk, alla på en gång sattes fram på bordet, hade vi tillstånd att äta af tre, och det smakade obegripligt godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
