- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:14

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fredrika och jag hade hvar sina tre dockor med en
ganska vacker garderob åt dem hvardera. Som jag var af
en stillsam natur och mycket ordentlig, så fingo mina
dockor en ganska god skötsel, alldeles så som om de varit
små barn, och så kände jag äfven för dem. De kläddes af
hvarje afton och lades i sina sängar, och kläddes åter
på om morgonen. Fredrikas deremot hade en mycket ojemn
vård. De kunde emellanåt få vara påklädda i fjorton dagar,
och blefvo de väl en gång afklädda, så kunde de få vara
det lika länge och få i blotta chemisen ligga uti vråarne
i barnkammaren. Slutligen ledsnade hon alldeles vid sina
dockor, och jag, som tyckte det vara synd om dem, åtog mig
deras vård, men tröttnade snart dervid och sade att det var
alldeles för mycket för mig att sköta sex barn. Då gjorde
Fredrika upp med lilla Hedda så, att om hon ville taga vård
om hennes dockor, skulle Hedda, få en pepparkaka hvarje
gång Fredrika fick några, och äfven ibland en karamell, men
icke just hvar gång, då Fredrika fick sådana; ty hon tyckte
sjelf så mycket om dem. Hedda höll strängt på karamellen
och saken blef slutligen uppgjord såsom Hedda det ville;
men Fredrika åtog sig att, när dockorna skulle fara på bal,
komma och kläda dem granna.

Alla julaftnar hade våra föräldrar den godheten att ställa
till för oss så gladt som möjligt. I förmaket dukades ett
julbord, belastadt, i detta ords fulla bemärkelse, med goda
saker. Hvart barn hade sin julhög af saffransbröd, limpor
och hvetebröd och dessutom rågade talrickar med russin,
mandel, nötter och konfekt, och vid hvarje hög stod ett
trearmadt vaxljus. En mängd julklappar, inlagda i paketer
och förseglade, kastades in i rummet af en utklädd figur
med horn i pannan, kallad julbock. Vi barn sprungo i kapp
för att taga fatt de på golfvet kringfarande paketerna, och
det blef en stor förtjusning när den, hvars namn stod att
läsa på paketet, lyckades att sjelf få taga upp det. Den
aftonen var icke lik någon annan afton under hela året,
och jag sag aldrig mina föräldrar så glada, som öfver
den glädje de då skänkte sina barn. Dessa, å sin sida,
voro oändligt lyckliga och tacksamma. All rädsla för
föräldrarne var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free