Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min födelsedag medelst bjudning af främmande, som der på
eftermiddagen drucko kaffe, hvarefter min far höll ett
litet tal, förklarande, att denna «egendom» skulle heta
Charlotteberg och tillhöra hans äldsta dotter. Jag minnes
ännu så väl min förtjusning däröfver. Vi hade en aning om
att Fredrika skulle det följande året äfven få en backe på
samma högtidliga sätt. Backen fick hon, men ingen soffa,
inga gångar, ingen fest, och för första gången uppstod då
hos henne den tanken att hon var mindre älskad.
Bland Fredrikas efterlemnade saker fanns en gammal,
helt liten skrifbok, i hvilken stå ett par verser,
som undgått det öde hennes alla äldre skaldeförsök fått
vidkännas, eller att, såsom hon kallade det, förstöras
såsom kontraband. Man ser af stilen, att dessa verser
blifvit skrifna då hon var ett litet barn. Otroligt synes
det vara, att hon sjelf skulle hafva författat dem; men
i allt fall vittna de om, att hon redan i späda år erfor
ett lifligt intryck af qvinnans beroende, tillbakasatta
ställning i lifvet.
De lyda som följer, utan hvarken komma eller punkt:
jag undrar om man ej kan lära
en sparkonst åt vårt starka kön
att ej af hustrun allt begära
att spara något af sin lön
att läsa och ej spela vira
romaner ej men god lektur
att fly för många nöjens yra
och ifrån konst till ren natur.
Det ser verkligen ut som om den goda Fredrika redan som
ett litet barn varit färdig att uppträda såsom en kämpe
för sitt kön.
Jag har hört sägas, att Fredrika icke var ett behagligt
barn. Barn sjelf, kunde jag ej bedömma detta. Mycket
god var hon alltid, färdig att gifva bort hvad hon
sjelf fått, utan all urskiljning, såsom hon i «Hemmet»
säger om Petrea. Senare fann jag, att ögonen voro
vackra, tänkande och fulla af ett uttryck af godhet och
liflighet; men hufvudet var stort emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
