Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min födelsedag medelst bjudning af främmande, som der på eftermiddagen drucko kaffe, hvarefter min far höll ett litet tal, förklarande, att denna «egendom» skulle heta Charlotteberg och tillhöra hans äldsta dotter. Jag minnes ännu så väl min förtjusning däröfver. Vi hade en aning om att Fredrika skulle det följande året äfven få en backe på samma högtidliga sätt. Backen fick hon, men ingen soffa, inga gångar, ingen fest, och för första gången uppstod då hos henne den tanken att hon var mindre älskad. Bland Fredrikas efterlemnade saker fanns en gammal, helt liten skrifbok, i hvilken stå ett par verser, som undgått det öde hennes alla äldre skaldeförsök fått vidkännas, eller att, såsom hon kallade det, förstöras såsom kontraband. Man ser af stilen, att dessa verser blifvit skrifna då hon var ett litet barn. Otroligt synes det vara, att hon sjelf skulle hafva författat dem; men i allt fall vittna de om, att hon redan i späda år erfor ett lifligt intryck af qvinnans beroende, tillbakasatta ställning i lifvet. De lyda som följer, utan hvarken komma eller punkt: <tab>jag undrar om man ej kan lära <tab>en sparkonst åt vårt starka kön <tab>att ej af hustrun allt begära <tab>att spara något af sin lön <tab>att läsa och ej spela vira <tab>romaner ej men god lektur <tab>att fly för många nöjens yra <tab>och ifrån konst till ren natur. Det ser verkligen ut som om den goda Fredrika redan som ett litet barn varit färdig att uppträda såsom en kämpe för sitt kön. Jag har hört sägas, att Fredrika icke var ett behagligt barn. Barn sjelf, kunde jag ej bedömma detta. Mycket god var hon alltid, färdig att gifva bort hvad hon sjelf fått, utan all urskiljning, såsom hon i «Hemmet» säger om Petrea. Senare fann jag, att ögonen voro vackra, tänkande och fulla af ett uttryck af godhet och liflighet; men hufvudet var stort emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
