Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den späda kroppen, och näsan upptog en stor plats i
hennes fysionomi. Den hade visst aldrig blifvit så stor,
om icke Fredrika ifrån början varit missnöjd med dess form
och derföre beslutat att gifva den en annan; men alla
hennes experimenter för att åstadkomma detta slogo så ut,
att näsan svullnade, blef större och ofta röd. Fredrikas
panna doldes i barnåren till en del af det djupt nedgående
hårfästet och syntes derföre vara ovanligt låg. Hon hade
flera gånger hört min mor anmärka detta och för att behaga
henne, företog hon sig en dag att söka göra sin panna
hög och klippte bort håret invid roten, ett godt stycke
ofvanom hårfästet, rundtomkring pannan. Under det hon höll
på dermed hörde hon min mors steg och blef så förskräckt,
som om hon gjort en ond gerning. Min mor, som icke straxt
märkte hvad Fredrika förehaft, tyckte förmodligen, att hon
såg ovanligt bra ut och sade senare på dagen: «din panna
är ju ändå inte så låg», och Fredrika blef förtjust öfver
det lyckade arbetet. Men efter några dagar började håret
åter växa på de afklippta ställena och sticka upp såsom
borst. Då blef det ett bekymmer huru detta skulle kunna
hjelpas, och Fredrika måste några dagar gå med sin borst
i pannan till dess att de små håren blifvit nog långa att
kunna omfattas af en liten tång, med hvilken hon uppryckte
dem. På detta sätt lyckades det henne att förskaffa sig
en hög, bra panna, som klädde henne oändligt väl.
Ett vetgirigt barn var Fredrika i hög grad; allting ville
hon hafva reda på, hade mycken oro och gjorde ständigt
frågor, i synnerhet vissa dagar, hvilka jag kallade hennes
frågodagar. Bonne Amie tröttnade och bad henne vara tyst,
Lena tröttnade och gaf på frågorna intet annat svar,
än: näsperla! Emellanåt var Fredrika öfverdrifvet yr och
yster, emellanåt kunde hon smälta i tårar då hon hade fått
bannor, och bannor fick hon, gudnå’s, ofta, i synnerhet
under vistandet på landet. Der hade vi lof att gå ut, och
Fredrika tappade ständigt sina näsdukar, handskar eller
strumpeband, eller ock ref hon sönder sina kläder eller
kom hon för sent till middagen. Hon kunde aldrig passa på
tiden, hvilket min far var så ytterst noga med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
