Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så godt hennes minne var för allt hvad hon skulle lära,
så omöjligt var det för henne att minnas hvad som i det
dagliga lifvet föreskrefs henne. Hon ville så gerna göra
föräldrarne till viljes och sörjde riktigt öfver att icke
kunna minnas hvad henne blifvit tillsagdt och öfver att
så ofta se dem vara ledsna på henne. Vid hennes barnsliga
upptåg att bränna upp eller klippa sönder saker, fick
hon naturligtvis mycket bannor, äfven då hon var envis,
ett af hennes barndomsfel jemte det att någon gång gifva
näbbiga svar, hvilket alltid retade upp min far, så
att han blef häftig och då icke kunde med saktmod rätta
den felande. Men den stackars Fredrika fick verkligen
så mycket förebråelser för obetydligheter, att de hos
henne någon gång väckte en ögonblicklig förbittring. Som
Fredrika aldrig kunde komma ihåg de föreställningar hon
mångfaldiga gånger fått, blef min mor väl sträng mot henne,
troende att detta skulle hjelpa och att, då Fredrika hade
så godt minne för allt hvad hon lärde, så borde hon äfven
hafva det för hvad som tillsades henne. Ehuru besynnerligt
det må förefalla, att minnet kan vara liksom tvåfaldigt,
så var detta likväl här förhållandet, och Fredrika rådde
icke för att allt hvad henne ålades att lägga på minnet
var stunden derefter giömdt. - Oaktadt min mors stränghet
hade Fredrika en tid en verkligt passionerad kärlek för
henne och ville på allt sätt behaga henne. Min mor var
alltid mycket elegant i sin hållning och klädsel och hade
ett särdeles behagligt sätt att vara. Fredrikas beundrande
blickar följde också alla hennes minsta rörelser.
Min far var mycket dyster och sluten, hade ett sorgbundet
och tungt lynne. Under det olyckliga krig, som 1808 rasade
i Finland och slutade med dess förlust för Sverige, var han
mera dyster än förr. Om aftnarne kunde han gå hela timmar
oupphörligt fram och tillbaka i mörkret uti den stora
salen i staden; ty han ville icke att ljus skulle tändas,
och ofta tyckte vi oss höra att han grät. Bonne Amies rum
låg bredvid salen, och så länge min far gick af och an der,
vågade vi icke gå igenom den. Vid thétimmen kl. 6 afbröt
han sin vandring, men återtog den straxt efter det han
druckit sitt the.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
