Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackert hufvud. Mina föräldrar sökte förmå honom att stadna
qvar åtminstone till middagen, men han afböjde det och bad
endast om att få något till frukost, hvilken han ej heller
ville äta i salen, utan ensam i ett afsides rum, som förr
hade varit hans eget. Detta rum var stort, och på den långa
väggen der hängde ett porträtt i kroppsstorlek af konung
Gustaf IV Adolf. Straxt efter frukosten återreste grefve
Armfelt till Stockholm och det låg något så besynnerligt
i hela hans uppträdande på Nynäs, att det måste väcka
förundran och föranleda hvarjehanda gissningar. Senare fick
jag höra talas om, att han, såsom en ifrig anhängare af
den afsatta konungen och hans familj, ansåg sig icke vara
säker i sitt eget hem, utan genast efter återkomsten till
staden flyttade in i ryska ambassadören Suchtelens hotell,
der han förblef boende till dess han kort derefter reste
öfver till Finland.
Grefve Armfelt hade på Nynäs lemnat
en homme d’affaires, som skulle bo der under sommaren
och uppgöra allt hvad angående egendomshandeln återstod
att afsluta. Denne man var en gammal fransman, en abbé
vid namn Grédaine. Den gode, gråhårige abbén blef snart
förtjust i den lilla qvicka, lifliga Fredrika och sade
henne en dag: «Mademoiselle Frédérique! je vous fais mon
héritière universelle». Gubben hade låtit åt sig inrätta
ett lusthus, bygdt på hjul, så att det kunde flyttas
hvart man ville; det stod för närvarande i trädgården
under vackra löfträd, och detta lusthus skänkte han nu
till Fredrika. Hon hoppade, klappade och tackade abbén
och var utom sig af glädje. Den gode gubben var det icke
mindre af att se hennes förtjusning, och ifrån den dagen,
så snart han fick se Fredrika, upprepade han sitt:
«Mademoiselle Frédérique! je vous fais mon héritière
universelle». Abbén var ofta till middagen hos mina
föräldrar och då afhandlades emellan honom och Fredrika,
alltid på fransyska, den vigtiga frågan om allt hvad som
hörde till lusthuset: sofforna, stolar och bord, och då
Fredrika fick veta att allt det der tillhörde henne, blef
det ny förtjusning. När en liten tid förgått och detta
icke mera hade nyhetens behag, kom Fredrika en gång, då
abbén var hemma till middagen, och frågade honom om han
icke hade något annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
