Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
theatern kom två gånger i veckan hem till oss, åtföljd af
en gubbe, som under dansen skulle spela fiol, på det att
vi måtte lära oss att dansa i takt. Den stackars gubben
behöfde mycket tålamod, och det hade han icke. Han kom
således i vredesmod då han under hvarje lektion måste
taga om den ena reprisen efter den andra, emedan vi
nästan aldrig kunde komma i gång med våra steg just som
han började spela. Gubben stampade takten allt hårdare
och hårdare, slutligen smågrälade han halfhögt under
ackompagnemanget af sin fiol och emellanåt hörde vi honom,
liksom för sig sjelf, utropa: satans ungar! Vi blefvo
mycket stötta öfver gubbens ohöflighet, men vågade icke
nämna något derom till föräldrarne, utan gingo, såsom
vanligt med våra förtroenden, till Bonne Amie och fingo af
henne det kloka rådet, att göra vårt bästa för att genast
komma i takt och låtsa såsom om vi ej hörde hvad gubben
sade då han blef vid dåligt lynne.
Jag tror det var vid denna tid eller då Fredrika var
emellan 9 och 10 år gammal, som mina föräldrar, en vacker
vårdag, företogo, jemte ett par andra familjer, en utfärd
till den för sin vackra park omtalta Skurö kungsgård. Före
den på värdshuset beställda middagen gjorde sällskapet
en kortare promenad i den stora parken och meningen var,
att man senare skulle gå vidt och långt omkring i den; men
då vi en stund vandrat framåt saknades Fredrika. Nu vände
alla om för att söka henne under det de ropade henne vid
namn. Allt förgäfves; Fredrika syntes icke till. Obekanta
med parkens vidsträckta omkrets vågade man, af fruktan
att flera kunde förvilla sig, icke skiljas åt för att på
olika håll fortsätta sökandet. Derföre beslöts att min
mor med större delen af sällskapet skulle återvända till
värdshuset och derifrån utsända folk till att få reda på
den saknade. Endast min far, en af hans vänner och jag
fortforo att söka och ropa på henne i en annan riktning
på en sidoväg, hvilken vi förut gått förbi och som hon
möjligen kunnat taga. Många vägar korsade sig öfverallt och
sedan vi länge gått och ropat, tröttnade min far och ämnade
just återvända till värdshuset, då, vid en krökning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
