Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
heller hon visste af hvem, men det skulle ske på
ljusa dagen på vägen till kyrkan någon söndag då vi
åkte dit, såsom vanligt, med Bonne Amie för att bivista
gudstjensten. Fredrika satt derför med spänd uppmärksamhet
och sag än åt höger, än åt venster för att se om icke några
ryttare skulle komma framrusande ur skogen och befalla
vår kusk att stanna. När vi då, den ena Söndagen efter
den andra, kommo stilla och utan äfventyr hem, så var det
liksom en missräkning för Fredrika.
Sedan vi den följande vintern en längre tid suttit
instängda såsom vanligt under vintrarne i Stockholm,
fingo Fredrika och jag en starkare lust, än vi förut
känt, att komma ut, att gå och röra oss litet i friska
luften; men huru detta skulle kunna låta sig göra, derför
visste vi ingen råd. Yi öfverlade om saken tillsammans
och det blef beslutadt, att jag skulle begära min mors
tillåtelse för oss att gå ut ibland, åtminstone ett
par gånger i veckan. Med klappande hjerta framförde jag
denna anhållan. Min mor svarade, att hon icke tyckte om
och att det icke passade sig, att unga flickor gingo ut
ensamma på gatorna, och att, om vi behöfde motion, så
kunde vi ställa oss bakom stolar, hålla i ryggstödet och
hoppa. När jag kom till Fredrika med detta budskap, blef
hon ganska ledsen; men hvad var att göra? Jag föreslog
att vi samma afton, sedan vi önskat föräldrarne «god
natt», skulle börja med hoppningen. Vi gjorde så och jag
hoppade den aftonen 200 hopp bakom min stol, hvilande
emellanåt; men Fredrika hann ej till 100 innan hon gaf
all hoppning på båten, grät en liten stund, lade sig och
somnade, glad att kunna somna från hela verlden. Jag
fortsatte sedermera med min hoppning nästan hvarje
afton, öfvertalade emellanåt Fredrika att göra så med,
och tyckte att det gjorde mig mycket godt, hvilket det
äfven skulle hafva gjort henne i brist af annan rörelse;
men det var sällan jag kunde förmå henne dertill. Det
kommo vi öfverens om, att det säkert ej skulle falla
någon romanförfattare eller författarinna in att låta sina
hjeltinnor hoppa bakom stolar för att Fredrika Bremer. I.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
