Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
gjorde vi gerna. Men nu kom för min fär äfven lusten att
låta fremmande personer höra huru snälla hans döttrar
voro. Jag briljerade med ouverturen till Kalifen i Bagdad,
Fredrika med La bataille de Fleurus, och båda täflade
vi om att med kraft återge kanonskotten, trumslagen och
trumpetstötarne i La bataille de Prague. Min goda fär njöt
af det beröm man gaf oss, och nu måste äfven våra landskap
och blommor i svartkrita framvisas. Allt detta verkade
icke godt, särdeles på Fredrika, hvars medfödda begär
att vinna ryktbarhet och ära allt mera stegrades, till
den grad att hon ofta kände sig djupt olycklig öfver att
ej kunna se någon dager att kunna utmärka sig. Jag kände
icke samma önskan, men blef egenkär och trodde mig mycket
väl, dels för det beröm jag fick, dels för den större
ömhet min fär alltid hade haft för mig, än för de andra
syskonen. Fredrika hade en medfödd sjelfständighets-känsla
och lust till oberoende, hvilket allt mera framlyste sedan
hon blifvit äldre. Detta bar sig icke med min fars lynne
och blef orsaken till många svåra stunder för henne.
Dessa expositioner af våra talanger skedde alltid i staden:
ty till Arsta blef aldrig någon bjuden att komma.
Ehuru Arsta låg endast knappa tre mil från Stockholm
framlefde vår familj der ett ensligt, helt och hållet
från verlden afskiljdt lif. Hade icke mjölkbuden hemtat
underrättelser om hvad som tilldrog sig i den så nära
belägna hufvudstaden, så skulle vi kunnat tro oss bo i
en långt aflägsen provins. Min fär kände sig besvärad af
att se fremmande på landet. Kyrkoherden och komministern
i församlingen med deras fruar voro de enda, som en eller
två gånger under sommaren bjödos till middag; dermed ansågs
en tung skyldighet vara fullgjord, och dessa voro de enda
fremmande ansigten vi sågo under hela sommaren. Min fär,
som i sin ungdom studerat vid två akademier i Tyskland och
derefter gjort långa resor i fremmande länder, hade likväl
emellanåt behof af ombyte och förströelse. När det derföre
blef honom för enformigt på Arsta for han in till staden
för en eller två dagar; men det hände mången gång, att
han under vistandet der icke gick ut ur sina rum och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
