Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
han vid återkomsten till landet icke hade talat med någon
menniska. När min fär då hade helsat på oss alla, frågade
han alltid efter något nytt; men som det aldrig hände något
på Årsta, så hade vi aldrig något nytt att berätta. En
gång voro vi lyckligare. Det var sent på hösten, en mängd
oxar hade blifvit utsläppta för att vattnas vid en damm,
och då de kommo till en viss fläck uti den så kallade
«Engelskan», en slags parkanläggning närmast boningshuset,
der grindarne denna årstid borttogos, påkom hvarje oxe,
som gick deröfver, en paroxysm af danslust, så att de
hoppade, sprattlade och slogo bakbenen upp i luften. Detta
var något högst besynnerligt och märkvärdigt, en riktig
événement vid Årsta. Min fär kom samma dag om aftonen
hem från staden. Yid denna tid var jag visst 15 eller 16
år gammal; ty jag hade nu fått min mors för den åldern
bestämda tillåtelse att vi skulle få äta oss mätta både
morgon, middag och qväll. Det var vanligt, alltsedan
den nyinredda öfra våningen börjat bebos, att efter
aftonmåltiden alla gingo in i min fars skrifrum, der man
skulle sitta och samtala till dess klockan i tornet slog
tio. Jag vet ej huru det denna afton kom sig, att alla
de fyra äldsta barnen icke, såsom vanligt, gingo in med
föräldrarne i skrifrummet, utan blott jag, som, då min
fär hade satt sig i soffan och frågade efter något nytt,
berättade dagens märkvärdiga tilldragelse. Min fär hörde
uppmärksamt på berättelsen och undrade huru det kunnat
komma till. Nu kom en af de andra syskonen in och berättade
samma historia. Min fär hörde på, men sade intet. Så kom
en tredje, upprepande hvad vi andre hade sagt, och när då
Fredrika sist kom in och började: «vet pappa, att oxarne
. . .», så afbröt min fär: «ja, nu är det fjerde gången
jag hör den historien, och dermed kan det vara nog». En
allmän tystnad uppstod, ingen hittade på ett ord att
säga och det förblef tyst i rummet tills klockan slog 10,
då min fär sade god natt och vi fingo gå in i våra rum.
Om höstarne på Årsta, då de långa mörka aftnarne
hade inträdt, samlades vi i det så kallade gula
förmaket. Klockan 10 minuter före 6 inkom betjenten för
att iordningställa the-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
