Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
hvardera. Efter att under vägen hafva besökt slägtingar
på deras egendomar, afgingo vi från Ystad med postjakten
till Stralsund. Sedan plöjde vi i Pommerns slätter och
Lüneburgs sandöknar, stundom med ett anspann af sex stora
hästar för hvarje vagn samt till hvartdera anspannet två
ridande p o stiljoner, rökande sina tobakspipor. Det
var ändock med möda vi kunde komma fram i de djupa
vägarne. Först från Hannover fingo vi åka på stenlagda
goda chausseer. I Darmstadt sjuknade Fredrika. Hon hade
redan i Frankfurt kant sig illamående; men som «messan»
- den stora årliga marknaden - just då pågick der, samt
staden hvimlade af folk och der var öfver all beskrifning
bullersamt, beslöto föräldrarne att resa vidare och
stadna i Darmstadt om Fredrika blefve sämre. Hon blef
också allvarsamt sjuk. Stadens skickligaste läkare
och tillika storhertigens lifmedikus, baron Wedekind
tillkallades. Han förklarade, att Fredrikas sjukdom var
en gallfeber, icke farlig, men långvarig. I tre veckor
blefvo vi stilla uti den lilla vackra staden med sina
väl byggda hus och emellan dem trädgårdar och herrliga,
lummiga lindar. Den gamle, gode baron Wedekind besökte
Fredrika hvarje dag och då hon, den sista veckan, blef så
bra, att hon kunde fara ut, skickade han henne dagligen
sitt ekipage. Vi bodde på ett förträffligt hotell, Die
Traube, vid ett stort torg och hade ett särdeles hyggligt
värdfolk, som gjorde allt hvad de kunde för att hålla
tyst och lugnt för den sjuka fremlingen. Blott en enda
natt stördes vår ro: vi vaknade alla mot morgonen af det
ohyggligaste buller och skrik. Officerarne i staden hade
varit samlade på «Die Traube» till en fest, som slutade med
att de slogo sönder fat, talrickar, glas och buteljer; ja,
äfven borden, på hvilka måltiden varit anrättad. Värdiga
mandater af fäderneslandets försvarare! - Tiden förflöt
stilla och angenämt för oss i Darmstadt. Min fär hade den
godheten att låta Hedda och mig ofta bivista spektaklerna
på den lilla vackra theatern, der den då ryktbara madame
Schröder-Devrient gaf gästroller; vi läste bra böcker,
dels från ett godt lånbibliotek och dels oss tillskickade
af baron Wedekind; vi gjorde med min fär långa pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
