Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41 hvardera. Efter att under vägen hafva besökt slägtingar på deras egendomar, afgingo vi från Ystad med postjakten till Stralsund. Sedan plöjde vi i Pommerns slätter och Lüneburgs sandöknar, stundom med ett anspann af sex stora hästar för hvarje vagn samt till hvartdera anspannet två ridande p o stiljoner, rökande sina tobakspipor. Det var ändock med möda vi kunde komma fram i de djupa vägarne. Först från Hannover fingo vi åka på stenlagda goda chausseer. I Darmstadt sjuknade Fredrika. Hon hade redan i Frankfurt kant sig illamående; men som «messan» - den stora årliga marknaden - just då pågick der, samt staden hvimlade af folk och der var öfver all beskrifning bullersamt, beslöto föräldrarne att resa vidare och stadna i Darmstadt om Fredrika blefve sämre. Hon blef också allvarsamt sjuk. Stadens skickligaste läkare och tillika storhertigens lifmedikus, baron Wedekind tillkallades. Han förklarade, att Fredrikas sjukdom var en gallfeber, icke farlig, men långvarig. I tre veckor blefvo vi stilla uti den lilla vackra staden med sina väl byggda hus och emellan dem trädgårdar och herrliga, lummiga lindar. Den gamle, gode baron Wedekind besökte Fredrika hvarje dag och då hon, den sista veckan, blef så bra, att hon kunde fara ut, skickade han henne dagligen sitt ekipage. Vi bodde på ett förträffligt hotell, Die Traube, vid ett stort torg och hade ett särdeles hyggligt värdfolk, som gjorde allt hvad de kunde för att hålla tyst och lugnt för den sjuka fremlingen. Blott en enda natt stördes vår ro: vi vaknade alla mot morgonen af det ohyggligaste buller och skrik. Officerarne i staden hade varit samlade på «Die Traube» till en fest, som slutade med att de slogo sönder fat, talrickar, glas och buteljer; ja, äfven borden, på hvilka måltiden varit anrättad. Värdiga mandater af fäderneslandets försvarare! - Tiden förflöt stilla och angenämt för oss i Darmstadt. Min fär hade den godheten att låta Hedda och mig ofta bivista spektaklerna på den lilla vackra theatern, der den då ryktbara madame Schröder-Devrient gaf gästroller; vi läste bra böcker, dels från ett godt lånbibliotek och dels oss tillskickade af baron Wedekind; vi gjorde med min fär långa pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
