Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Om sommaren 1824 reste min mor till Paris med min yngsta syster Agathe för att sätta henne i ett orthopediskt institut. Hon hade, ty värr, under de senare åren blifvit betydligt sned och i Sverige fanns den tiden ingen hjelp derför. Hedda och Claes följde med för att biträda min mor under resan. Efter fjorton dagars vistande i Paris återvände de och hade lemnat Agathe i det förträffliga institutet, der hon då redan kände sig bättre till helsan af den nyss började behandlingen. Två i Paris bosatta älskvärda fransyska, fruar, m:me Holterman och m:me Pietet lofvade min mor att moderligt omhulda och taga vård om den lilla älskeliga svenskan, och dessa goda, förträffliga menniskor uppfyllde troget under tvänne års tid sitt gifna löfte. Min fär gick en dag i slutet af September ner i parken på Arsta och tog i det der belägna badhuset ett kallt bad. Detta bekom honom så illa att han den följande dagen blef allvarsamt sjuk och kände sina fötter nästan lama. Mina föräldrars skicklige husläkare, lifmedikus E-m tillkallades och han förklarade det vara nödvändigt att min fär, för att kunna erhålla riktig vård, flyttades till staden. Följande dagen bars han ner i en täckvagn, min mor och jag följde med för att sköta och vårda honom. Mina syskon flyttade fjorton dagar senare till staden, och nu började en tid af sjuklighet och svåra plågor för min fär, hvilka sedan hvarje vinter åter-kommo, och han bar dem med beundransvärdt tålamod utan att någonsin klaga. Blott af det smärtsamma uttrycket i an-sigtet sågo vi huru mycket han led. När sjukdomen, som var gikt, sålunda brutit ut i kroppen, blef min fär så god, så litet fordrande, så nöjd med allting och ofta så glädtig, att vi fingo den öfvertygelsen, att gikten förut varit i lynnet; ty min fär som sjuk och min fär som frisk voro till lynnet tvänne alldeles olika personer. Till det lättare lynnet bidrog väl äfven den förändrade dieten. Nu var det min mors och allas vår önskan att göra denna pröfvotid så behaglig som möjligt för min fär. Då hans plågor icke voro för stora läste vi högt en massa af resebeskrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
