Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
ningar, som alltid intresserade honom, och då gikten ej
holl sig i händerna spelte vi hela den långa vinteraftonen
schack med honom. Min fär var en passionerad schackspelare,
men han tyckte alldeles icke om att tappa ett parti och
skrattade deremot åt oss om vi blefvo «matt». Detta grämde
och förtretade Fredrika, som äfven tyckte illa om att min
fär, under det han skrattade eller myste, pillerade hennes
pjeser, som hon ofta råkade sätta i pris. Hon kunde vid
dessa tillfällen ibland icke återhålla sina tårar. Då
blef min fär missnöjd, skickade bort Fredrika och lät
tillsäga mig att komma och sluta hennes parti. Detta
sag merendels högst bedröfligt ut; ofta hade hon ej qvar
mera än kungen och drottningen och dessa skulle jag nu
flytta till dess jag blef matt. Men jag tog den saken
lugnt och var blott nöjd, ehuru förvånad, att min fär
kunde finna det vara roligt att se detta bedröfliga slut
på spelet. Hedda kunde ej spela schack; det var således
Fredrika och jag, som hvarannan afton gjorde min fars
parti. Den stackars Fredrika gick med en oöfvervinnerlig
motvilja till spelbordet. Jag deremot beslöt att ställa
så till att jag hvarje afton vann ett eller två partier,
på det att min fär icke skulle tro sig så Öfvermäktig,
men att alltid låta honom, äfven genom felaktiga drag af
mig, vinna det sista partiet; ty eljest var han icke vid
godt lynne, och detta var ju hufvudsaken. Jag bad Fredrika
betänka detta och söka att öfvervinna sin svåra motvilja;
men det kunde hon aldrig.
Först fram emot midsommaren blef min fär så återställd
från sin sjukdom att vi kunde flytta ut till Årsta,
och huru godt det då kändes för oss systrar kan jag icke
beskrifva. På det gamla kära Årsta hemtade vi åter andan.
Under sommaren anmälte sig icke mindre än fem bonddöttrar
på godset att den kommande hösten få bli klädda till
brudar och vigas på Årsta. Nästan alla höstar hade vi en
eller flera sådana, i den orten brukliga vigselakter,
som förrättades i den stora matsalen. Dessa brudars
klädsel och hela brudskarans uppträdande hade något så
gammaldags, något så eget från medeltiden, att de förtjena
en beskrifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
