Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Aftonen före bröllopsdagen kom bruden jemte sina tvänne brudtärnor till gården med «förning», såsom det kallades. Bruden var för förnäm att sjelf bära något, men tärnorna buro hvar sitt gigantiska, runda tennfat med hvetebröd, kringlor, tårtor, kleneten och andra bakelser. Detta skulle vara en present till herrskapet, men denna present fick alltid hushållsmamsellen efter behag utdela åt tjenstefolket. Sedan tog hushållsmamsellen och min mors kammarjungfru hand om den stackars bruden, som, innan hon lade sig till hvila för natten, skulle, på det hon måtte blifva grann till den följande dagen, låta sitt hufvud undergå följande behandling. Håret delades midt öfver hufvudet från öra till öra. Af bakhåret gjordes aderton smala flätor, framhåret afklipptes så att det som blef qvar kunde läggas in i papiljotter, hvilka med en klumptång brändes. Det fransyska ordspråket: «I1 faut souffrir pour étre belle» besannades här; ty den beklagansvärda bruden var alltid så sömnig, satt och nickade och fick af den besvärliga, för henne ovanliga hårklädseln ondt i hufvudet långt innan det tilläts henne att gå till hvila. Sade man till henne något beklagande ord deröfver, så svarades alltid: «Ah, det ger sig väl». Sent lade sig bruden att sofva och tidigt måste hon den följande morgonen stiga upp för att hinna bli färdigklädd i sin skrud till klockan l, då kyrkoherden, efter högmessoguds-tjenstens slut, skulle komma att viga henne. Sedan hon stärkt sig med kaffe och åtskilligt godt dertill börjades toiletten. De aderton flätorna togos upp och kammades, så att de föllo såsom en krusad hängande hår-cascade ned på ryggen, papü-jotterna togos bort och allt framhåret friserades så att det stod högt öfver främre delen af hufvudet omkring pannan, som lem-nades fri. Denna frisyr pudrades; sedan fastades emellan och på den allt möjligt glitter: slipade och färgade, infattade glasbitar, så kallade Fahlu-juveler, förgylda löf och blomknoppar, ju mera, ju bättre. Bakom denna uppstående frisyr fastades en liten svart dyna och på denna den af silfver gjorda, men förgylda och ganska tunga brudkronan, som på morgonen samma dag hade af brudgummen, åtföljd af tvenne sina «Svenner»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
