- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:48

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

Aftonen före bröllopsdagen kom bruden jemte sina
tvänne brudtärnor till gården med «förning», såsom det
kallades. Bruden var för förnäm att sjelf bära något,
men tärnorna buro hvar sitt gigantiska, runda tennfat
med hvetebröd, kringlor, tårtor, kleneten och andra
bakelser. Detta skulle vara en present till herrskapet,
men denna present fick alltid hushållsmamsellen efter behag
utdela åt tjenstefolket. Sedan tog hushållsmamsellen och
min mors kammarjungfru hand om den stackars bruden, som,
innan hon lade sig till hvila för natten, skulle, på det
hon måtte blifva grann till den följande dagen, låta sitt
hufvud undergå följande behandling. Håret delades midt
öfver hufvudet från öra till öra. Af bakhåret gjordes
aderton smala flätor, framhåret afklipptes så att det
som blef qvar kunde läggas in i papiljotter, hvilka
med en klumptång brändes. Det fransyska ordspråket:
«I1 faut souffrir pour étre belle» besannades här; ty
den beklagansvärda bruden var alltid så sömnig, satt och
nickade och fick af den besvärliga, för henne ovanliga
hårklädseln ondt i hufvudet långt innan det tilläts henne
att gå till hvila. Sade man till henne något beklagande
ord deröfver, så svarades alltid: «Ah, det ger sig väl».

Sent lade sig bruden att sofva och tidigt måste hon
den följande morgonen stiga upp för att hinna bli
färdigklädd i sin skrud till klockan l, då kyrkoherden,
efter högmessoguds-tjenstens slut, skulle komma att viga
henne. Sedan hon stärkt sig med kaffe och åtskilligt godt
dertill börjades toiletten. De aderton flätorna togos upp
och kammades, så att de föllo såsom en krusad hängande
hår-cascade ned på ryggen, papü-jotterna togos bort och
allt framhåret friserades så att det stod högt öfver främre
delen af hufvudet omkring pannan, som lem-nades fri. Denna
frisyr pudrades; sedan fastades emellan och på den allt
möjligt glitter: slipade och färgade, infattade glasbitar,
så kallade Fahlu-juveler, förgylda löf och blomknoppar,
ju mera, ju bättre. Bakom denna uppstående frisyr fastades
en liten svart dyna och på denna den af silfver gjorda, men
förgylda och ganska tunga brudkronan, som på morgonen samma
dag hade af brudgummen, åtföljd af tvenne sina «Svenner»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free