Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 sade till mina föräldrar, att det ej gick an att jag satt så ständigt instängd vid min fars sjuksäng och att någon af mina systrar borde komma in och biträda med att vara på vakt, såsom han uttryckte sig. Min fär, som icke hade märkt någon förändring på mig, blef nu orolig och ville att jag redan den följande dagen skulle resa ut till Årsta; men det var nödigt att bereda någon af systrarne på att inkomma i mitt ställe, och jag reste således först ett par dagar senare. Fredrika hade flera gånger skrifvit till både min mor och mig och erbjudit sig att komma in för att biträda med att vaka hos och läsa för min fär, men när vi frågade min fär hvilken af systrarne han önskade hafva hos sig, svarade han bestämdt att det skulle blifva Hedda. En klar, solig vinterdag i slutet af Januari satt jag i «farmors lilla täcksläda» på vägen till Årsta, lugn men icke modig. Vid framkomsten på eftermiddagen emottogs jag med öppna armar af mina tre goda systrar, som, väl bepelsade, hade gått ner på gården för att så snart som möjligt säga mig: Välkommen! - Vi gingo upp tillsammans och in i matsalen, der ett rikt belastadt kaffebord stod dukadt midt i rummet och en vänlig brasa sprakade i kakelugnen. Upprörd och svag, som jag då var, kunde jag i början icke annat än gråta; men, förebrående mig min svaghet och att jag genom den störde mina systrars oskyldiga glädje, bemannade jag mig snart, gick med dem till det trefliga kaffebordet, och innan aftonen hade vi många gånger hjertligen skrattat tillsammans, jag mins icke åt hvad för små oskyldiga saker, ord eller anmärkningar. Blott en af de berättelser jag gjorde påminner jag mig, eller att, då jag under vintern läste för min fär en mängd rese-beskrifningar och i dem förekommo, såsom det med sådana ofta händer, ställen, kinkiga att uppläsa högt, jag hittade på att säga: «ja, nu kommer det latin», och att, då jag ofta om aft-narne satt sent och läste högt, men upphörde dermed ibland, då jag trodde att min fär sof, han sag upp och frågade: är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
