Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68 var det till och med så nära att bli utaf, att dagen för vår resa till Christiania redan var bestämd. Mina föreställningar och en af mig använd benämning på lazarettet såsom hennes blifvande eremitage kommo henne likväl att närmare tänka på saken. Hon föreslog sjelf att resan skulle uppskjutas, afstod sedan lyckligtvis från denna sin plan, vi talade icke mera om den och glad var jag att Fredrika ej vidare vidrörde det kapitlet.» Hos denna vän och förträffliga menniska var Fredrika åter det följande året, 1845, för sista gången, för att vaka vid hennes sjuksäng och tillsluta hennes ögon. Då Fredrika derefter återkom från Norge vistades hon en längre tid hemma hos min mor. Hon kände sig icke lycklig, önskade någon förändring i sin lefnadsställning och nu började hon uppgöra planer för en resa till Amerika. Hon meddelade likväl i början icke dessa planer hvarken till min mor eller till Agathe, anande att de skulle röna starkt motstånd. Innan Fredrika ännu blifvit omtalad och namnkunnig såsom författarinna - det vill säga: innan hon fyllt 30 år - hade hon haft tre tillbud att genom äktenskap förändra sin ställning i lifvet; men hon ville icke gifta sig. En af de tre personer, som mer än en gång sökte förmå henne att ändra sin föresats, var en älskvärd ung man af god familj, för hvilken Fredrika i sin första ungdom haft ett litet barndomstycke; men hon lät nu icke öfvertala sig, anseende att hon ej passade för att vara gift och troende att om hon någonsin vågade försöket, skulle hon bittert ångra sig, känna sig olycklig och sakna sitt älskade oberoende. Ett ögonblick tvekade hon - men det var blott ett ögonblick - då en älskvärd, god och originel äldre man hoppades att genom en förening med henne finna ersättning för den husliga lycka han förlorat genom en älskad hustrus död och som sag i Fredrika den enda varelse, hvilken skulle kunna skänka tröst och glädje åt hans återstående dagar. - Efter 30 års ålder, sedan Fredrika blifvit ryktbar, hade hon lika många tillbud; men hon blef fast i sitt beslut att lefva ena - ett bra uttryck, som hon lärt i Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
