Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
qvinnor - sade jag sluteligen till Fredrika - än
att uppfostra landets ungdom och gifva densamma den
kompass, som visar den rätta vägen genom lifvet, och
hvars välgörande inflytande kommer att sträcka sig till
generationer.
Fredrika svarade icke just mycket på mina
uppfostrings-förslag; hon ville nu helst ha qvinnan i
verksamhet uti alla riktningar på verldens skådeplats.
Min mor och mina systrar hade för flera år sedan anlagt
en skola vid en egendom i grannskapet af Arsta, som
äfven tillhörde vår familj. En äldre enka antogs till
lärarinna sedan hon i Stockholm genomgått normalskolan för
folkskolelärare, och hennes dotter undervisade flickorna i
sömnad, strumpstickning och spanad. Min syster Hedda, som
för det praktiska i lifvet hade djup och sann uppfattning,
vakade Öfver denna afdelning af skolundervisningen och
att flickorna fingo lära sig att stoppa sina strumpor,
laga och lappa sina kläder. Allt i den skolan gick
förträffligt till. Barnen voro flitiga, snälla och högst
angelägna att komma dit. Sålunda fortgick det i många år
till dess år 1842 en förordning utkom, hvari ännu mera
omfattande kunskaper, än förut, föreskrefvos såsom vilkor
för behörigheten att vara folkskolelärare. Dessa fordringar
kunde vår lärarinna ej uppfylla, en bra och skicklig man
blef antagen till skollärare i församlingen och den förra
skolan måste upphöra i brist af ett tillräckligt antal barn
ensamt från vår egendom. Men i följd af denna förändring
upphörde också den så gagneliga och för den qvinliga
uppfostran ytterst nödvändiga undervisningen i handarbeten;
ty skolmästaren hade ingen skyldighet att låta dem få en
sådan. Fredrika, som mycket intresserade sig för den skola
hon varit med om att stifta, var här-öfver mycket ledsen,
och då hon fick höra att i en närgränsande församling,
der äfven några hemman funnos, hörande till Arsta, blifvit
till skollärare antagen en yngling, blott 18 år gammal,
som hvarken hade förstånd eller tålamod med barnen, utan
tvärtom lärde dem hvad som ondt var, så uppstod hos henne
ett häftigt begär att kunna verka för att endast fruntimmer
skulle få vara lärare i folkskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
