Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
familj. Innan hon bestämde sig för sin bosättning der för
en längre tid, ville hon likväl försöka huru hon der skulle
trifvas under nu varande förhållanden, och hon tillbragte
sommaren 1864 tre månader på Arsta.
Vid återkomsten till staden var Fredrika högeligen
intagen af den patriarkaliska familj, som nu ägde vårt
forna fädernegods, och hon hade njutit obeskrifligt
af det lugn och den stillhet, hvari hon der lefvat. Hon
beslöt derför att den följande sommaren flytta till Årsta,
inackordera sig hos dess ägare, och hon utvalde de rum,
som skulle ställas i ordning åt henne. Utom förhoppningen
om den landtliga frid hon der skulle få njuta, gladde det
äfven hennes goda, gifmilda hjerta, att hon genom denna
förändring i sin lefna ds ställning skulle få betydligt
öfver af sin årliga inkomst till att gifva bort, emot hvad
hon förr kunnat då hon lefde i Stockholm.
Om våren 1865 insjuknade Fredrika i en svår rosfeber,
och förr än i Juli blef hon icke så återställd, att
flyttningen till Arsta kunde ske; men der återvann hon
snart helsa och krafter. Vid de besök Fredrika sedermera
under sommaren gjorde hos mig och min man på vårt lilla
landtställe, var det för oss en glädje att höra, det
hon fann sig så lycklig och nöjd, som hon aldrig förr
kännt sig på Arsta. Nu var hon äfven lugn till sinnet:
alla tvifvel om Guds godhet och rättvisa hade försvunnit,
alla upproriska känslor, som förut hos henne framkallats
af de så olika utdelade lotterna på jorden, hade lagt sig,
och då vi, i synnerhet vid hennes sista besök, talade om
några olyckliga menniskor, hvilka vi personligen kände
och som under åratal i fattigdom legat uti svåra plågor,
fann jag Fredrika förtröstansfull och öfvertygad, att
deras lidande här skulle bli dem i dubbelt mått ersatt
i en bättre veiid. Med ett ord: så hoppfull och så lugn
hade jag aldrig förr sett Fredrika.
Jag kan icke bättre skildra hennes fridfulla
sinnesstämning, än genom anförandet af hennes egna vackra
ord, troligen skrifna under denna sista tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
