- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:117

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

1828.

På dina allvarsamma frågor svarar jag med hänvisande till
mina båda sista bref. Det skulle ej heller nu mera stå i
mitt val att resa; men var Öfvertygad, att mitt val och
min önskan

är, att det blir såsom det nu är..... Du har rätt,
bästa

Charlotte! Jag skulle visst icke kunna, såsom du anser
möjligt, bära med lugn sådana små otrefnader, som du
föreställt dig. Jag kan i detta fall likna din själ vid
det fasta sidensars, hvars jemna yta icke tar intryck
af vidrörande, då deremot jag i den mjuka linongen, som
vid minsta sådant skadas, igenkänner en likhet med mitt
stackars, så lätt förstörda inre. Var fullkomligt lugn för
mig och mitt humör. Jag är väl ej glad, men jag är ofta
rätt lycklig i tanken på detta stilla för-sakelselif, som,
vill Gud, skall föra mig fram till det mål, som alltid
förefaller mig vara det enda efterlängtansvärda. Min
jordiska glädje väntar jag af mina syskon, i synnerhet
af mina systrar, och jag vet att deras sällhet skall göra
min nästan för stor för denna jorden. Se ej i detta någon
gnista af melankoli. Den finnes, på mitt ord, ej der. I
dessa föreställningar ligger tvärtom mitt gladaste hopp
och i den tro, som jag ej vill kalla svärmeri, att från ett
hjerta, som försakat egna anspråk, som vill helga sig till
Gud, skola innerliga, oupphörliga böner för deras väl, som
jag öfver allting och blott för deras egen skull älskar,
ej vara overksamma. Neka mig ej den glädjen att hoppas
kunna i en framtid blifva eder osynliga skyddsande. Och
om den förr så verldsligt sinnade Fredrika skulle synas er
alltför allvarsam under det hon söker lugn och förädling,
så bör det väl ej oroa dig, bästa Charlotte, som vet att
ett är nödvändigt, och för vissa karakterer i synnerhet
nödvändigt. Min goda Charlotte! Du kan aldrig skrifva för
mycket om dig; det blir alltid för litet för mig. Innerligt
snäll är du, som skrifver, då jag vet att brefskrifning
ej roar dig. Men du tänker på mig och vill göra mig glad,
och det gör du äfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free