Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
grymtande injagade redan på afstånd ångest och
förskräckelse i innebyggarnes hjertan; grufveliga
voro de förödelser de anställde öfverallt, der deras
skarpa svärd funno motstånd. Jorden bäf-vade för deras
uppkastningsmachiner, faran var trängande, då, med
ädel sjelfuppoffring, brigad-generalen Hedda di Bravura
ryckte ut ur Årsta fästning i spetsen för det genom sin
tapperhet så ryktbara, men genom olyckor till en liten
corps sammansmälta regementet Fredrika. Ät ett annat håll
marcherade, i fullt galopp, under gälla stridsrop af: Vau,
vau! de courbette-rande volontärerne Bister, Yainqueur,
Diana, Camilla, den unge tappre Pil, den modige Jäger,
anförde af general en chef för det hoppande infanteriet,
den ojemnföiiiga Agatha della Poltronna. Planen var att
kringränna fienden. Yåra generalers anfall från de båda
motsatta hållen skedde med yttersta tapperhet och, oaktadt
barbarernes väl tre gånger öfveiiägsna antal, började
redan deras stigande rop: Nouf, nouf! tillkännagifva deras
stigande förvirring och ångest, då på en gång, i följd
af de courbetterande volontärernes alltför stora ifver,
en ögonblicklig villervalla uppstod bland våra trupper;
vän och fiende stridde om hvarann, man kände sig ej mera,
allt råkade i oordning, och till sin höjd steg förvirringen
och fasan, då, i det hetaste af drabbningen, under det han
gjorde under af tapperhet, generalen Hedda di Bravura föll,
såsom man har skäl att befara, mera genom de courbetterande
volontärernes oförsigtiga påträngande, än af barbarernes
puffar. Regementet Fredrika, som med förtviflan sag sin
anförare falla, tog med en otrolig hastighet till flykten,
och ensam, men oöfvervunnen, stod den unge Della Poltronna
midt ibland hopen af stridande, uppmanande, med röst och
exempel, sina af den öfverdrifna ifvera hastigt utmattade
volontärer till nytt anfall. Minerva tycktes sväfva
öfver hans hufvud, och genom klokt användande af vissa
krigsmachiner, kallade kryckor, bragte han, nästan genom
underverk, öfvervigten åter på vår sida. Likväl började
han inse nödvändigheten af en snar reträtt och tänkte på
huru man med heder skulle, utan alltför stor förlust,
verkställa densamma, då plötsligt en räddande engel,
sänd af himmelen, störtade, lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
