Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Stockholm den 3 November.
Min lilla Charlotte! Här äro vi, och då jag skrifver
detta kan jag knappt hålla mig från att gråta. - Fredagen
reste vi hit in. Vädret var i början ruskigt och fult,
men ju längre vi kommo, desto lättare blef luften, himlen
klarnade framför oss tills inemot och framför Stockholm
den stod alldeles blå och strålande. Jag nämner detta,
emedan det hos mig väckte den tanken: i början skall det
bli tungt, sedan bättre och slutligen bra. Då man är oviss
och fruktande, blir man lätt litet skrockaktig.
På aftonen fick jag ditt bref. Hvad det inneiiigen gläder
mig att du trifves så väl. Senare kom F. till oss, glad
och liflig. Jag gick tidigt till sängs, med höstqvällen
i hjerta och sinne. Lördagen var för mig en obeskrifligt
svår dag, och bittra, bittra tårar flöto för mig, en gärd
åt förra stunder, för hvilkas tunga, frätande hågkomst
inga englavingar skydda. Och, liksom mången gång förut,
suckade jag blott: Ack, dö - dö! På aftonen blef det något
bättre; jag läste en god bok, bad till Gud, blef lugnare
och lofvade mig att söka hålla mig uppe.
Den 4 November.
Jag skall ännu tala blott litet om oss. Vi bo väl, vårt
förmak är trefligt. Men hvad jag mest af allt värderar -
ett eget litet rum, om än aldrig så litet - det saknar
jag. Vi systrar ha god ro här och få vara mycket nere
i våra rum. Pappas goda, milda lynne är förbi, svårt är
det ej ännu, men tyckes hvar stund kunna bli det. Mamma
är glad och god. Hedda lugn, men ej glad. Agathe är glad
och full af hopp och lust (så länge) och jag - ack! min
lilla Charlotte, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
