- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:149

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

Årsta d. 19 November 1830.

Gud ske lof att det är klart, mildt och vackert väder! Du
har, hoppas jag, en angenäm resa. Vi tala oupphörligt
derom, göra hvarannan minut anmärkningar om väderleken,
och för första gången i min lifstid finner jag detta ämne
vara ett bland de intressantaste. Min goda Charlotte, jag
har varit en riktig surkart sedan vi skiljdes. Jag var
temmeligen lugn då du afreste - men pinan kom efter. I
går hela eftermiddagen hade jag en riktig trånad efter
att få se dig ännu, omfamna dig, gråta och välsigna dig,
bedja dig förlåta hvarje liten ovänlighet, som jag gjort
mig skyldig till mot dig. Jag gråter hjertligen nu då jag
skrifver detta. Charlotte, min söta Charlotte! skall du
väl någonsin kunna glömma huru innerligt, huru länge, huru
sannt vi varit förenade. Skola väl de nya förhållanden,
uti hvilka du inträder, de nya känslor, som småningom skola
uppstå i ditt hjerta, låta de gamla minnena förkolna. Jag
fruktar derför ibland. Måtte du blott framför allt bli
lycklig, känna dig lycklig. Det behöfver jag. Jag har intet
hjerta för svågrar, det känner jag. De ta ju bort från mig
det käraste jag har - mina systrar. Men *** skall kanske
en dag kunna oinvända mig. Gör han sin hustru lycklig -
så får han i mig en öm och tacksam syster.

Nu till en teckning af hvardagslifvet. I regn, storm och
mörker tågade Hedda och jag ut till Arsta, under det du
och din man under samma himmelstecken reste åt en annan
kant. Vi blefvo blötta, stötta och trötta, men grufvade
oss blott för er. I kolmörkret kommo vi fram till gamla
Blåsborg, der vi funno mamma och Agathe glada, trefliga
och friska, längtande och väntande att få höra talas
örn dig och ditt. Dermed ha vi tills dato hållit flitigt
uti. Källan är för oss bottenlös. Mammas tankar promenera
omkring och bygga här och der ett litet luftslott. L’étoffe
a pris son pli.

Vi hålla nu på att styra ut vår lilla stumma
pensionär. Hvart han skall komma är ej ännu beslutadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free